Så blev det aldrig. Inga-Britt Ahlenius fortsatte som generaldirektör ända tills Riksrevisionsverket slogs samman med Riksdagens revisorer till nuvarande Riksrevisionen. Ett oberoende granskningsorgan som är en ständig nagel i ögat för regeringen. Precis så självständigt som Inga-Britt Ahlenius hoppades när hon började driva frågan — vilket var själva upprinnelsen till dusterna med Ringholm.
Något nytt uppdrag från regeringen fick aldrig den fräna regeringsgranskaren Inga-Britt Ahlenius. I stället kom hon till det krigshärjade Kosovo och byggde upp deras riksrevision. Jobbet fick hon efter att ha läst en vanlig annons i The Economist. I konkurrens med sökande från hela världen valdes Inga-Britt Ahlenius ut. Några år senare gick hon vidare och är i dag chef för FN:s interna utrednings- och revisionsverksamhet. Även det ett jobb hon fick i tuff konkurrens med andra.
I Sverige har regeringen — i praktiken statsministern — ensamrätt på utnämningar till statliga toppjobb. Trotjänare belönas, kritiker flyttas undan. Processen är helt sluten, vilket visades i SVT-dokumentären De utvalda i början av december. Jobben utannonseras aldrig. I grundlagen står att "förtjänst och skicklighet" ska styra tillsättningen av statliga jobb. I verkligheten är rätt partibok ofta viktigare än rätt meritförteckning.
Tidigare i år utsågs Göran Perssons kusin till generaldirektör för en statlig forskningsmyndighet. Behöver man upplysa om att kusinen saknade forskarbakgrund.
Bara några dagar efter SVT-dokumentären meddelades att centerpartisten Anders Ljunggren utsetts till minister, dvs andreman, på Sveriges ambassad i Helsingfors. Regeringen får kritik för maktfullkomliga utnämningar och hur svarar Göran Persson? Med att räcka upp långfingret! Ljunggren tillhörde trotjänarskaran under Perssons samarbetstid med centern på 90-talet. Efter hårda protester från UD-facket tvingades dock Ljunggren sätta sig ner och formulera en officiell ansökan.
Någon vecka senare fick vi veta att den s-märkte Sandro Scocco blivit chefsekonom på Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, en myndighet som bland annat ska "utvärdera politiska insatser". En regeringstrogen ekonom ska alltså utvärdera regeringen. Enligt ett MBL-protokoll har han fått jobbet efter samråd med regeringen, något som ITPS-chefen Sture Öberg förnekar. Å andra sidan satte man aldrig ut någon ordentlig annons för jobbet, och ansökningstiden sattes till åtta dagar. Öberg skyller på att man hade bråttom. Pyttsan! Vad var det som var så bråttom? Varför var man inte ute i bättre tid?
Det är lätt att se att slutna utnämningar öppnar för godtycke. Det är lika lätt att se att denna slutenhet inte hör hemma i en modern demokrati. Därför kunde den borgerliga alliansen inte ha levererat en bättre julklapp än ett löfte att helt förändra systemet vid ett maktskifte. En arbetsgrupp ska arbeta fram förslag på exakt hur detta ska gå till.
Bara det är ett argument för att byta regering.
Håkan Jacobson
Ledarskribent
Ledarskribent