Det har blivit allt svårare för socialdemokrater att med den egna trovärdigheten i behåll raljera över borgerlig splittring när det stundtals råder rena rama kaoset på den rödgröna kartellsidan. Pär Nuder, som när alliansen var nyfödd skickade splitterbomber i form av pressmeddelanden var och varannan vecka, är nu märkbart tyst.
Till detta kommer tsunamin. Regeringens oförmåga att hantera situationen gjorde en gång för alla upp med föreställningen om socialdemokraterna som det enda regeringsdugliga alternativet. Rörelsen hade fångats av myten om sig själv och resultatet blev därefter. Den vrede som drabbade regeringen kan den inte skylla på annat än egna tillkortakommanden — oppositionen hörsammade önskemålet om nationell samling och höll sig länge (kanske alltför länge) i bakgrunden.
Året har bjudit på tre tillfällen då socialdemokraterna skulle kunna återta initiativet. Först ut var första maj. Där hände egentligen ingenting, förutom att Persson utlovade en tandvårdsreform. Medan resten av Sverige var sysselsatt med frågan om sysselsättning, dvs hur jobben ska växa fram, valde statsministern i stället att sätta sprätt på (ytterligare) några statliga miljoner.
Till det traditionella sommartalet i Björkvik trodde man att han hade lärt sig. Och nog stod jobben på agendan. Men vilka jobb? Hänga upp gardiner. Skotta snö. Persson skrattade arbetslösa akademiker och ungdomar rakt upp i ansiktet.
Inte ett ord om hur företagsamheten skulle öka. Bara det lika beprövade som misslyckade receptet att strö pengar över kommunerna.
Så till Malmö. Tredje gången gillt. Dags för rörelsen att manifestera enighet. Tid att mobilisera stöd bland gräsrötterna. Tillfälle att dominera medierna i en hel vecka.
Och vad händer? Partiledningen går på pumpen i skolpolitiken och lämnar fältet fritt för framför allt folkpartiet. Det hade Göran Persson möjligen kunnat reparera. Om det inte vore så att han så tydligt sagt att han struntade i vad kongressen tyckte i den stora stridsfrågan — föräldraförsäkringen.
I ett läge där Göran Persson är i stort behov av en opinionsmässig framgång väljer han att visa sig från sin allra makfullkomligaste och buffligaste sida.
Man brukar säga att Göran Persson är en talangfull taktiker. Det här året har han inte gjort mycket för att leva upp till det ryktet.
Håkan Jacobson
Ledarskribent
Ledarskribent