Från början var det en hård och arbetskraftsintensiv industri som krävdes för att förse Australien och stora delar av världen med socker. Men den var framgångsrik. I början av 1900-talet var sockerbolaget CSR det största företaget i Australien. När nya maskiner introducerades efter andra världskriget blev industrin än mer framgångsrik. Med modern teknik är sådd och skörd inte längre särskilt slitsamt. Och sockerrör växer nästan av sig själva, så länge de får solsken och tillräckligt med vatten. Här i "The Wet Tropics" finns tillräckligt av båda.
Men de senaste åren har förutsättningarna för Australiens sockerbönder — och hela sockerindustrin — förändrats dramatiskt. Priset på socker har sjunkit med 24 procent på bara två år. En tillfällig svacka, hoppas många bönder och väntar på bättre tider.
En av orsakerna till prisfallet är EU:s jordbrukspolitik. Europeiska skattebetalare stöttar nämligen sockerbönder så att de får ut mer än priset på världsmarknaden. Det gör inte bara att Europas konsumenter (dvs befolkningen i EU) får betala mer för sockret de köper i butiken. Det onaturligt höga priset gör också att Europas bönder producerar ett överskott av socker — som sedan dumpas på världsmarknaden till ett lägre pris.
Ett solklart exempel på ojuste konkurrens, tyckte bönderna här i Queensland och drog EU inför skranket i Världshandelsorganisationen, WTO. Häromveckan kom domslutet som gav de australiensiska bönderna rätt. EU måste upphöra med sina subventioner, vilket bör glädja både skattebetalare och konsumenter.
WTO:s beslut lär dock inte rädda Australiens sockerindustri. Den stora utmaningen kommer nämligen inte från EU utan från Brasilien. Landet är numera världsledande på socker. Den brasilianska sockerindustrin växer med lika mycket som produceras i norra Queensland — per år!
Det innebär att Australiens sockerindustri står inför stora strukturella förändringar.
— Vi behöver göra mer men använda mindre resurser, säger Paul Giordani vid CSR:s stora sockerbruk i Ingham.
På bara några år har halva arbetsstyrkan försvunnit — ändå kan de krossa lika mycket sockerrör som tidigare. Men Paul Giordani är optimistisk. Industrin går en ljus framtid till mötes. Inte minst sedan man ur sockerrör har börjat utvinna etanol, som används som bränsle i miljöbilar.
Varken bönder eller bruk kan vänta sig någon egentlig hjälp från Australiens federala regering — bortsett från vissa infrastrukturinvesteringar. Subventioner skulle enbart göra att de nödvändiga strukturella förändringarna uteblev och skulle på sikt snarare stjälpa än hjälpa industrin. Fler politiska ledare — inte minst i Europa — borde ta lärdom av vad som händer här på andra sidan jordklotet.
Håkan Jacobson
ledarskribent