generationer av extrema islamister. De är, enligt ledande internationella forskare, ett uttryck för just den globalisering de antas bekämpa.
Den franske forskaren Olivier Roy påpekar att attacken den 11 september 2001 planerades medan fredsprocessen i Mellanöstern ännu pågick och påminner om att nästan ingen av de kända personerna i al-Qaidas inre krets har någon bakgrund i Palestina, Irak eller Afghanistan. Påfallande många av de terrorister som kunnat identifieras har däremot levt i västerlandet och inte så få har konverterat till islam i vuxen ålder.
Den utlösande faktorn är varken nationell eller religiös utan bör snarare beskrivas som utanförskap och frustration i det västerländska samhället. En del unga människor som saknar fotfäste både i väst och i verklighetens muslimska samhällen dras till terroristnätverkens drömvärld av evig kamp mellan en "virtuell" global muslimsk gemenskap och dess förmodade fiender. Med ett sådant synsätt blir det plötsligt fullt begripligt varför den spanska polisen upptäckt planerade terrordåd också efter bombningarna i Madrid 2004 och det spanska beslutet att lämna Irak. Irakkriget har en symbolisk funktion i terrorgruppernas retorik, men kampen mot "väst" bedrivs oavsett vad som händer i Irak eller andra länder.
Två av de iakttagelser som bygger under Roys analys är värda särskild uppmärksamhet. Den första är att trots det religiösa språkbruket så är förankringen i islams verkliga traditioner mycket svag. Roy beskriver utförligt hur de grupper som han kallar för "neofundamentalister" i själva verket avvisar varje tanke på traditioner och tolkningar. Koranens ord är allt som behövs och allt som efter Profetens uppenbarelse lagts in i islam av olika uttolkare innebär avsteg och förvanskningar — av det enkla skälet att människan alltid och till skillnad från Gud är ofullkomlig. En av många konsekvenser är att religionen och hela livet därmed reduceras till en serie ritualer som ska bekräfta och bevisa den enskildes
absoluta trohet.
Filosofi, litteratur och historia liksom allt som normalt kallas för teologi saknar därmed intresse eftersom sådana ting definitionsmässigt inte kan vara något annat än avvikelser från den uppenbarade sanningen och bara har betydelse som exempel
på sådant som är fel. Av samma skäl avvisar man helt varje identifikation med en viss politisk enhet eller ett visst folk eftersom också detta innebär att något som skapats av den mänskliga ofullkomligheten ställs emellan Gud och den enskilde. I stället för att engagera sig i olika nationella projekt och gemenskaper bör varje "neofundamentalist" föra striden mot Guds fiender på den plats där han (och möjligen hon) själv befinner sig.
Den andra iakttagelsen följer ur den första: Om allt som skrivits, tänkts och relaterats till islam under århundradena innebär avvikelser från Guds ord så måste man också avvisa hela föreställningen
om en stat med lagar och institutioner i den mening som är normal i andra politiska sammanhang. Medan tidigare generationer av fundamentalister kunde anse att islam bättre än olika "västliga" idésystem motsvarar föreställningar om "sann demokrati" eller "social rättvisa" och ville bygga upp en "islamisk stat" så avvisar "neofundamentalisterna" hela statsbegreppet.
@3a Text:Många har förvånats över att talibanerna i Afghanistan inte ens brydde sig om att bygga upp ett finansdepartement eller styra landets ekonomiska utveckling. Men det var, mot bakgrund av Roys analys, helt logiskt. "Neofundamentalismen" är på ett paradoxalt sätt nästan "libertariansk", den låter saker och ting fungera bäst de kan så länge som det inte finns någ-ra klara påbud från Gud om vad som är rätt och fel. Men där sådana påbud anses finnas är inga avsteg möjliga.
En populär föreställning i USA och Europa är att den islamiska fundamentalismen är en tredje variant av samma totalitära tänkande som under 1900-talet gett upphov till fascism/nazism och kommunism. Den som läser Paul Bermans mycket uppmärksammade bok Terror and liberalism drar lätt precis den slutsatsen.
Men om parallellen alls är giltig(islamismen har många olika ansikten) så gäller den inte för de föreställningar som finns inom och i närheten av al-Qaida. Här förväntar man sig inte ett muslimskt idealsamhälle, eftersom ett sådant måste skapas av människor och därför definitionsmässigt är fyllt av brister och ofullkomligheter. Perspektivet är tvärtom pessimistiskt och i stället för att angripa konkreta politiska eller sociala missförhållanden bör individen i första hand bekymra sig om sin egen själs frälsning — t ex genom "martyrskap" som samtidigt ska övertyga andra muslimer om sanningen i "neofundamentalisternas" budskap.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör
Olivier Roy: Globalized Islam, Columbia 2005.
Paul Berman: Terror and Liberaism, New York och London 2003.
Denna artikel är den tredje i en serie.