Det gäller att komma ihåg det, när man ser rapporterna från kongresshallen i Malmö. Ingen annan partikongress samlar så många journalister som s-kongressen. Ingen annan partikongress samlar så många lobbyister som s-kongressen. Ingen annan partikongress anses påverka människors vardag som s-kongressen.
Bara den som aldrig höjer blicken kan tycka att detta är normalt. Vilken svensk skulle våga påstå något annat än att Sverige är en förebild i världen, en demokratisk mönsterstat. Vi har fria val och självständiga medier, vi har utbildade medborgare och myndigheter relativt fria från korruption.
Men vi har världens sämsta opposition. Visst, i och med bildandet av alliansen har det skett en förbättring. Socialdemokraterna är för första gången på länge riktigt rädda för att förlora makten nästa val. Fler och fler börjar också bli hjärtligt trötta på skandalerna i Maktpartiet, där finansministern vänder bort blicken när hans fotbollsklubb tricksar bort skatten, där LO-pampar fixar billiga hyresrätter till sig själva och sina barn och där inkompetenta partigängare blir generaldirektörer.
Om Sverige hade varit ett normalt land hade det varit självklart att i det här läget kasta ut de styrande fortast möjligt. Ingen kan naturligtvis vara säker på att alternativet är bättre, eller att människorna "på andra sidan" skulle vara hederligare. Men med tanke på att all makt korrumperar skulle de flesta nog tycka att det vore klokt att röra om lite i grytan bara för sakens egen skull.
I Sverige har misstroende mot socialdemokraterna ofta inneburit ett uppsving för vänsterpartiet — eller på senare tid miljöpartiet. Som missnöjesyttring är beteendet idiotiskt, det blir ju samma regering i alla fall. Mer sällan har väljare rört sig över blockgränsen. Att oppositionen för första gången på länge har ett övertag i opinionen ska därför inte bara skrivas på alliansens pluskonto, även om den borgerliga enigheten har varit en viktig förutsättning. Lika betydelsefullt är att vänstern har straffat ut sig själv. Vilken besviken socialdemokrat tror att någonting blir bättre med Lars "jag-kallar-mig-inte-längre-kommunist" Ohly?
Många gnäller i dag över att moderaternas förnyelse har inneburit att det inte längre finns någon opposition — bara olika socialdemokratiska varianter. Det är i så fall inte en anklagelse som ska riktas mot Reinfeldts parti utan mot de övriga i alliansen. Alltför ofta har någon eller några av dem hellre velat fortsätta stödja den maktrörelse som dominerat Sverige än erbjuda ett verkligt alternativ tillsammans med andra oppositionella. Moderaterna har tagit konsekvenserna av detta och närmat sig mitten, där det nu är trångt.
Medan Maktpartiet smider planer i Malmö bör världens sämsta opposition ta sig en allvarlig funderare på vad som krävs det kommande året. Resultatet från tidigare valrörelser borde avskräcka. Att alliansen har bildats väcker hopp. Vad blir nästa steg?
Håkan Jacobsson
Ledarskribent
Ledarskribent