"Håll tassarna borta från Östtimors olja" uppmanade ett klistermärke på en timoresisk motorcykel i Dili. "Deras krav är tyvärr inte realistiska", säger en tjänsteman i Darwin.
Östtimor är ett av världens absolut fattigaste länder. Läskunnigheten är låg och barnadödligheten förskräckande hög.
Medellivslängden är inte högre än 50 år, varken för kvinnor eller män. Arbetslösheten är enorm och varje person som har ett jobb måste försörja flera familjer, ibland upp till 20-30 personer.
I dagsläget är Östtimor helt beroende av internationellt bistånd. Men faktum är att landet får mer pengar än det hinner göra av med. Byråkratin är ineffektiv och korruptionen utbredd — en konsekvens av att varje tjänsteman har en så stor försörjningsbörda.
Världens yngsta nation är helt enkelt i trängande behov av egna inkomster. Några egentliga naturresurser finns inte på ön. Kaffe är den enda egentliga exportprodukten. På vissa håll odlas vad som räknas till det bästa kaffet i världen, som bland annat köps in av den amerikanska kafékedjan Starbucks.
Men det räcker inte på långa vägar för att lyfta landet ur fattigdomen. Därav intresset för olje- och gasfyndigheterna i havet mellan Östtimor och Australien.
Problemet är att komma överens om var gränsen mellan länderna ska dras. Ön Timor och Australien befinner sig på två separata kontinentalplattor, och i havet finns därför flera djuphavssprickor. Dessa befinner sig betydligt närmare Timor än Australien.
Redan i början av 70-talet slöt Australien ett avtal med Indonesien, som nu befäster sin del av Timor, om att dra gränsen längs djuphavssprickorna. Ursprungligen omfattade avtalet inte Östtimor, som vid denna tid var en portugisisk koloni. Men bara några år senare ockuperades östra Timor av Indonesien, en ockupation som varade fram till 1999.
I Östtimor vill man nu att gränsen mot Australien ska dras halvvägs mellan länderna. Då skulle flera av de värdefulla olje- och gasfyndigheterna hamna under timoresisk kontroll. Men vissa av dessa fyndigheter har redan börjat utvinnas av Australien. Bland annat finns en pipeline för gas som leder till Darwin. Att dra en liknande pipeline till Östtimor skulle vara omöjligt på grund av djuphavssprickorna.
Sedan tre år finns en överenskommelse som garanterar Östtimor 90 procent av inkomsterna som de australiska utvinningarna genererar. Ett liknanade avtal lär bli resultatet av de förhandlingar som nu pågår.
Timoreserna lär dock knappast tycka att detta är tillräckligt. För människorna i det land som nyss har vunnit sin självständighet är det viktigt — inte minst symboliskt — att kunna stå på egna ben.
Håkan Jacobson
Ledarskribent
Ledarskribent