Inte jag. För det första meddelade statsministern redan i januari när och under vilka villkor en ursäkt skulle komma. För det andra var det ingen ursäkt.
"Om det är så att företrädare för det svenska samhället i någon mening har begått felaktigheter ... så är det klart att man ska ha en förbehållslös ursäkt," sa Göran Persson inför riksdagen den 19 januari i år.
Notera ordet "om". Statsministern hade redan tillsatt Katastrofkommissionen och ville inte spekulera i vad den skulle komma fram till. Kanske hade någon gjort något fel, kanske inte.
Den 2 december kom kommissionens rapport med förödande kritik mot Göran Persson. Några timmar senare stod statsministern åter i kammaren. "Jag ber å egna vägnar och hela regeringens vägnar om
ursäkt för de misstag vi gjorde under dessa dramatiska dagar." Kommissionens rapport lämnade inte något som helst tolkningsutrymme. Rejäla misstag hade begåtts och statsministern var huvudansvarig. Klart att han kände sig tvingad att be om ursäkt.
Men vilket värde har en ursäkt som är framtvingad både av en folkstorm och en offentlig utredning? För att en ursäkt ska kännas trovärdig måste den bygga på en insikt om att man har gjort fel
och önskar ställa saker till rätta.
Detta saknas hos Göran Persson. Han är visserligen inte dummare än att han säger att han inser att det begicks misstag. Men redan på presskonferensen strax efter framträdandet i riksdagen hördes de gamla vanliga tongångarna. Att han inte själv avbröt sitt julfirande på annandagen skyller Göran Persson på att han "inte ens var informerad om läget".
I klartext betyder det att han tycker att det var hans medarbetare som gjorde fel, inte han själv. Den inställningen känns igen från dagarna omedelbart efter tsunamin. Då var det framför allt UD-tjänstemännen som fick ta smällen — inte minst den som skötte faxapparaten.
Så sent som i augusti, när kommissionen intervjuade Göran Persson, sa statsministern att han skulle agera på samma sätt i en ny liknande situation.
Slutsatsen kan inte bli annan än att Göran Persson ber om ursäkt för att konventionen kräver det, inte för att han ångrar sig. "Ursäkten som sådan är lätt att uttrycka". Orden är statsministerns egna, ur riksdagens protokoll den 19 januari. I vilka andra situationer skulle vi nöja oss med detta? Vem skulle acceptera att en vän beter sig så?
Att fela är bland det mänskligaste som finns. Det gäller naturligtvis även politiker. Men just därför är det viktigt att politiker tar ansvar för när de begår fel. I den ansvarsprocessen är en ursäkt inte det sista steget i att lämna ett misstag bakom sig utan den första.
Göran Persson har inte ens lyft foten i rätt riktning.
Håkan Jacobson
Ledarskribent
Ledarskribent