LEDARE: Signerat: Ska vi snubbla in i Nato på samma sätt som i EU

Det finns en dubbelhet i socialdemokratins attityd till Nato. Å ena sidan är Nato något gammalt och omodernt som närmast associeras med det kalla kriget. De som argumenterar för svenskt medlemskap i Nato "sitter fast i ett gammalt tänkande", som utrikesminister Laila Freivalds uttryckte det efter sitt tal i går på Folk och Försvars pågående rikskonferens i Sälen. Å andra sidan är det uppenbarligen av mycket stort värde för Sverige att samarbeta med Nato. I talet sade utrikesministern att "Sverige arbetar för att utveckla samarbetet med Nato ... bl a för att öka insynen och inflytandet". Samarbetet är rent av "viktigt för att utveckla vår egen förmåga genom gemensamma övningar och erfarenhetsutbyte".

Två reflektioner inställer sig osökt. För det första är det närmast skrattretande uppenbart att det absolut närmast till hands liggande sättet att skaffa sig insyn och inflytande i en organisation är att bli medlem av den. För det andra är det naturligtvis lite märkligt att något så omodernt som Nato tydligen samtidigt kan vara så värdefullt. Utrikesministern anförde ett antal argument mot svenskt medlemskap i Nato. Det säkerhetspolitiska läget är, för
det första, så gott att ett medlemskap i Nato varken skulle göra till eller ifrån. Vi får lättare att medla i konflikter mellan länder om vi är alliansfria. Och naturligtvis den obligatoriska hänvisningen till alliansfrihetens folkliga förankring.

Samtidigt var Laila Freivalds noggrann med att inte slå igen några dörrar. Försvarsberedningen får själv bestämma om den vill diskutera vad ett medlemskap i Nato innebär för det svenska försvaret. När folkpartiet härom året ville diskutera frågan blev det tummen ner. Detta tecken på ökad öppenhet från regeringens sida kan bara hälsas med tillfredsställelse. Och som vanligt numera stängs inte dörren helt. "Det finns ingen anledning att nu överväga ett medlemskap i Nato". Men senare är det alltså fullt möjligt. Något lite rör sig alltså den socialdemokratiska kolossen framåt — men det går förfärande långsamt.

Argumenten mot Nato övertygar inte. Om det nu råder avspänning är det ju i själva verket, som Jan Björklund (fp) påminde om, en mycket lämplig tidpunkt att gå med i Nato om man av andra skäl vill det. I tider av storpolitisk spänning är en sådan grundläggande förändring av svensk säkerhetspolitik mycket svårare att genomföra. Pressad på sitt påstående om att alliansfriheten ger ökade medlingsmöjligheter sade utrikesministern att den varit en fördel under det kalla krigets dagar och att hon inte ville utesluta att det "fortfarande kan vara en fördel, kanske". Sanningen är, som moderatledaren Fredrik Reinfeldt påpekade att Norges Natomedlemskap exempelvis inte utgjort något som helst hinder för landets högst aktiva medling i Mellanösternkonflikten.

Efter den utvidgning av Nato som genomförs den 1 maj i år är det inte omedelbart aktuellt med någon ny utvidgning. Nästa utvidgningsrunda kan dröja till 2006 eller till 2008. En slutsats av det skulle kunna vara att det finns gott om tid till den mentala anpassningen till den nya värld som vi nu lever i och där Nato är allt mindre av en ensidig militär organisation och allt mer av den säkerhetspolitiska organisation med militära tänder som världen behöver.
Men fyra år är en mycket kort tid för att förändra grundläggande säkerhetspolitiska attityder, särskilt om man betänker att det redan gått mer än ett decennium efter det kalla krigets slut. Risken är betydande för att vi om några år snubblar in i Nato på samma sätt som vi hamnade i EU, lika oförberedda och med samma demokratiska underskott. Behovet av ett framåtblickande ledarskap inom säkerhetspolitiken har sällan känts mer akut.

Niklavs Lapukins

Ledare: Signerat: Ska vi snubbla in i Nato på samma sätt som i EU

Risken är betydande för att Sverige om några år snubblar in i Nato på samma sätt som vi hamnade i EU, lika oförberedda och med samma demokratiska underskott.