i Lund och företagare i Helsingborg. Samt mingla i Malmö.
Räkna med att åtminstone någon kommentator på s-kanten kommer att avfärda det hela som ytterligare ett fototillfälle. Mönstret från tågturnén i våras och Bankerydsmötet i augusti börjar bli bekant.
Men oavsett om resan är tänkt som ett pr-jippo eller ett tillfälle för partiledarna att få nya influenser från den så kallade verkligheten är det tydligt att alliansen är i stort behov av en nytändning. I Bankeryd överträffade de fyra partiledarna förväntningarna genom att komma överens om riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Pär Nuder lät inte längre lika övertygande när han sa att "borgarna" aldrig skulle kunna sy ihop en budget.
Det var i slutet av sommaren. I förra veckan kunde man konstatera att efter en höst av alliansstiltje blev det plötsligt hela havet stormar.
En hel del av det förtroendekapital alliansen byggt upp under det senaste året kastades överbord när de fyra inte kunde enas kring en gemensam strategi efter Katastrofkommissionens rapport. Den skadan måste nu repareras.
Det är väl känt att personkemin spelar stor roll för att få politiska samarbeten att fungera. Förre centerledaren Olof Johansson gick bra ihop med Göran Persson. Maud Olofsson trivs bättre med Fredrik Reinfeldt.
Att just Maud Olofsson var på semester när Katastrofkommissionen presenterade sin utredning bidrog förmodligen till förra veckans kaos.
Centerpartiet uppfattas nu återigen som den svaga länken i det borgerliga samarbetet. Den traditionen går tillbaka ända till 30-talet, då bondeförbundet gjorde upp med socialdemokraterna genom den s k kohandeln. Under senare årtionden är det framför allt kärnkraften som har spökat för borgerligheten.
Man kan säga att Maud Olofssons stora bidrag till alliansen har varit att få bort kärnkraftsmotståndet från dagordningen. Men det betyder inte att frågan är löst. Centerns linje i energipolitiken är fortfarande att man ska ha en blocköverskridande uppgörelse. Och det kan väl vara bra, men centern kan inte gärna spela solo med socialdemokraterna i en så stor fråga. Sådana blockförhandlingar måste bygga på en gemensam allianslinje.
Förhoppningsvis har centern nu också lärt sig att ensam inte är särskilt stark. I synnerhet inte när det kommer till att begära misstroendeomröstning i riksdagen och de egna mandaten inte räcker till.
Existensen av Allians för Sverige är oppositionens starkaste kort i den kommande valrörelsen. De många aktiviteterna i våras ledde inte bara till uppmärksamhet i medierna. De blev en och annan konkret uppgörelse också. Och opinionssiffrorna steg.
Under hösten tycks partierna ha glömt bort att vårda sin inbördes relation. Resultatet är tydligt: mindre sammanhållning och sjunkande opinionsstöd.
Med resan till Skåne får de fyras gäng en chans att komma i gång och komma igen. Det kan sannerligen behövas. I väntan på en ny och bättre regering förtjänar Sverige en bättre opposition.
Håkan Jacobson | Ledarskribent