Det är nog lätt att låta uppfinningsrikedomen skena i väg efter att en halv dag ha lyssnat på den samlade kunskap som Sverige besitter om framtidens energi — och samtidigt konstatera att användningen av den återstående kärnkraften inte togs med i beräkningen.
Det är inte längre fråga om oljeförsörjningen kommer att plana ut utan när (som för övrigt belyses i den pågående debattserien Spelet om oljan på UNT debatt). Oljeerans slutpunkt kan innebära en ny chans för Sveriges tillväxt. Allt finns att göra men det är bråttom.
Sverige befinner sig i ett formativt skede. Ett historiens fönster står på vid gavel men vi måste sno på. Det internationella försprång som vi har håller på att krympa. Vi har stor chans att bli ett föregångsland på energiförsörjningens område genom att omvandla den mer än mogna jordbruksnäringen till energinäring. Lyckas vi med det kommer vi att framstå som ett ljus i det mörker som tar vid efter oljan och världen kommer att följa i vårt spår — om man får tro energiexperterna.
Statsministern ville , trots att han varnade för att allt nog inte är guld som glimmar i allt det gröna, gärna tro på det som sades och man förstår att han i går fick bränsle till valrörelsen. (Fast det är väl tveksamt om han kommer att använda sig av en av de många internationella beundrarna — Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger, som i ett brev till miljöminister Sommestad uttryckt sin beundran för Sveriges väg.)
Sverige har onekligen stora arealer för det som går under namnet biomassa. Vi har skog och vi har åker. Skogen används bl a till virke och till massa, åker odlar vi men med mer bristande lönsam
bönder försörjer sig numera delvis på bidrag till att hålla marken i träda. Det finns alltså en potential för att odla nya grödor men också till att tillvarata det som i dag är spill.
I dag har skogsbrukets avfall som t ex sågspån, så kallad grot (grenar och trädtoppar) och annat spill sällan någon kommersiell användning . Men det går mycket väl att använda till ny energi. Likaså går det att utveckla odlingen av salix, dvs videt, men också annan mer snabbväxande skog som poppel och al går att använda för energiproduktion.
Två Uppsalaprofiler visade var och en för sig på den intressanta vägen bort från oljan, en väg där naturvården och en effektiv användning av marken sades gå att kombinera.
Vi ska ha "lagom med naturvård", ansåg professor Jan-Erik Nylund vid Sveriges lantbruksuniversitet medan föreståndaren för Centrum för biologisk mångfald vid Uppsala universitet och SLU Urban Emanuelsson förklarade att vi kan få både bättre landskapsutnyttjande och bättre naturvård. —Men vi måste vara smarta, manade han. Vi måste behålla t ex dvärgfladdermusen som lever i aspen för den livnär sig på insekter vilket gör att vi slipper använda bekämpningsmedel. Och ser vi till att återställa våtmarkerna går det att ta ut biobränsle därifrån — samtidigt som vi då får chansen att få tillbaka storspoven. En ytterligare miljövinst är att utsläppen i haven minskar. Vi kanske kan rädda Östersjön.
Vi klarar vårt mål till 2020, kommenterade statsministerns energirådgivare Stefan Edman. Några skeptiska hummanden kunde höras i publiken — men den som lever får se. Det är 14 år dit.
Kersti Kollberg
Ledarskribent
Ledarskribent