Nu har Sverige varit medlem i den Europeiska unionen i precis tio år. Hur har det gått?
Ett antal forskare har studerat och funderat över den saken. Och slutsatserna blev inte alls
som de flesta av oss trodde när vi gick in i EU. Nästan alla hade fel, även forskarna.
I debatten inför folkomröstningen 1994 om det svenska medlemskapet i EU var det framför allt de ekonomiska fördelarna som dominerade. Sverige skulle gå med för att gynna handel och ekonomisk tillväxt. Nu när tio år har gått kan vi studera resultatet. Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, arrangerade i går ett seminarium på detta tema.
Men forskarnas besked överraskade: I praktiken har svensk ekonomi knappast alls påverkats av EU-medlemskapet. Däremot har demokratin utvecklats i huvudsak positivt. Men det stämmer inte alls med svenska folkets uppfattningar.
Att den svenska ekonomin i siffror utvecklats positivt har inte mycket med EU att göra, ansåg professor Lars Calmfors. Visserligen är det svårt att rent vetenskapligt skilja ut just vad EU betytt, men de flesta viktiga reformer som ligger bakom den positiva utvecklingen genomfördes före medlemskapet eller utan sammanhang med EU.
De stora nedskärningar av den offentliga sektorn, som gjordes på 90-talet för att Sverige skulle visa sin goda vilja inför medlemskapet i EMU, gick onödigt hårt fram, anser Lars Calmfors. Samma goda resultat hade uppnåtts lättare om regeringen i stället hade tagit mer tid på sig och avstått från att stympa den offentliga sektorn.
Men den viktigaste förklaringen till de positiva siffrorna är enligt Lars Calmfors att en jämförelse med den ekonomiska utvecklingen 1984 - 94 påverkas av att den tioårsperioden var extremt dålig. Därför pekar alla siffror uppåt vid en jämförelse med de följande tio åren. Men inte riktigt alla: Den svenska exporten till andra EU-länder i procent av den totala svenska exporten har faktiskt minskat en aning under den senaste tioårsperioden. Det var det ingen som trodde 1994.
En direkt negativ faktor är fiaskot för EU:s stabilitetspakt. Eftersom en rad länder tycks strunta i den kommer reglerna att mjukas upp. Det påverkar alla länder. Lars Calmfors tycker sig se tecken på att också den svenska regeringen numera inte alls ser lika allvarligt på betydelsen av en balanserad budget.
När det gäller den demokratiska utvecklingen tyckte professor Olof Petersson att det förhöll sig tvärtom vid en jämförelse med ekonomin. Demokratin har utvecklats mycket bättre än folk tycks ha märkt. Den internationalisering som av många uppfattas som ett hot mot demokratin skulle ha skett även utan EU-medlemskapet.
Väljarnas felaktiga förväntningar på EU-medlemskapet berodde på att EU presenterades som ett mellanstatligt projekt med ekonomiska fördelar för Sverige. I själva verket är alltså de ekonomiska fördelarna, åtminstone hittills, knappt märkbara, medan EU ända från början varit både mellanstatligt och överstatligt, menade Olof Petersson.
De stora frågorna, freden, idéerna och gemenskapen kom aldrig fram i debatten. Förändring uppfattades som ett hot. Svenskarna såg sig själva som idealet, vi skulle visa "dom" hur man löser alla problem. Verkligheten ser förstås inte alls ut så, därav den svenska besvikelsen.
Det ligger mycket i Olof Peterssons elaka bild, vilket var och en som besöker Bryssel lätt kan övertyga sig om. Där går det historier om hur självbelåtna svenskar försöker övertyga andra om de svenska systemens överlägsenhet.
Det är dags att vakna upp och se till exempel på Finland, ett land som på dessa tio år av EU-medlemskap är helt förändrat, enligt docent Teija Tiilikainens föredrag vid seminariet. Finland satsade fullt ut på EU, inklusive euron. Statistiken visar att hon har rätt. Finlands framgångar är stora och obestridliga, både ekonomiskt och demokratiskt. Så är också de finska väljarna nöjda i motsats till de svenska.
ledarskribent