I båda fallen var det skolminister Ibrahim Baylan som hade ställt en fråga. Sina egna partikamrater bad han ödmjukast om tillåtelse att testa om Sveriges nioåringar klarar sig i skolan. Men det blev tvärstopp. I flera årtionden har socialdemokratisk skolideologi handlat om att nationella prov och betyg är det värsta som finns. Små barn blir stressade av prov, säger socialdemokraterna. Att små barn blir stressade av att inte kunna läsa ordentligt, med risk att göra bort sig inför klassen när läraren ställer en fråga, väger tydligen lätt i sammanhanget. Och en oerfaren studentpolitiker från Umeå räckte inte för att få rörelsen på andra tankar.
Det miljöpartisterna sa nej till var förslaget om en ny skollag. Det regelverk som nu styr skolan härstammar från 80-talet och har lappats och lagats sedan dess. När lagen först kom fanns varken målstyrning eller friskolor. Mycket har alltså hänt sedan dess.
Förhandlingarna om en ny skollag har pågått i flera år. Man kan inte med den bästa vilja i världen säga att socialdemokraternas förslag på allvar skulle lösa skolans problem, även om det naturligtvis fanns ett och annat matnyttigt att hämta. Men hur som helst, samarbetet med miljöpartiet sprack.
Det här innebär att i en av de viktigaste framtidsfrågorna saknar socialdemokraterna stöd för sin politik. Ibrahim Baylan har sagt att han vill göra skollagen till en valfråga. Han kommer att ställa sig framför väljarna och hävda att om socialdemokraterna bildar regering blir det partiets skolpolitik som gäller. Men det är ju inte sant. Det kommer inte att bli någon s-majoritet efter nästa val. Inte ens om vänsterpartiet traditionsenligt agerar dörrmatta kommer socialdemokraterna att kunna bilda regering ensamma. Miljöpartiet måste, på ett eller annat sätt, ingå i regeringsunderlaget.
Jämför med hur det andra regeringsalternativet ser ut. De fyra allianspartierna arbetar redan med att ta fram en gemensam skolpolitisk plattform före valet. Det är tydligt att de vill och kan komma överens.
När Ibrahim Baylan nästa år presenterar sin politik saknar han stöd i det egna partiet. Han saknar stöd bland de partier han måste regera ihop med. Han saknar dessutom stöd i verkligheten. En
av hans ständigt återkommande förklaringar till att svenska elever halkar efter är att skolan saknar resurser. Det är fel. Sverige lägger mer pengar än OECD-snittet på utbildning, men får inte bättre resultat än andra länder (t ex Finland) som satsar betydligt mindre. Och de pengar som försvann från skolan under 90-talskrisen har nu kommit tillbaka. Grundskolan har fått 34 procent mer att röra sig med på tio år, enligt SCB.
Den 17 september 2006 är det val. Till dess kan det vara värt att hålla två datum från 2005 i huvudet. De visar att när det kommer till skolpolitiken är en röst på socialdemokraterna som att köpa grisen i säcken. Man vet helt enkelt inte vad man får.
Håkan Jacobson
Ledarskribent
Ledarskribent