Turistdelegationen skriver i sin årliga sammanställning av turismen i Sverige att turismen numera ligger i samma klass som den samlade exporten av järn och stål. Den är dock förbisedd som viktig och växande näring, skriver Turistdelegationen.
Däri torde Turistdelegationen ha mer än rätt. Turismen är en underutnyttjad men också svårbedömbar faktor i den svenska ekonomin. Kommunpolitiker ser oftast turismbefrämjande åtgärder enbart som kostnader, inte som nödvändiga utgifter. Månget kommunalråd gnäller över marknadsföringskostnader och när de röda siffrorna hotar budgeten drar man gärna in på dessa förment onödiga utgifter.
En hittills förbisedd faktor i sammanhanget är för övrigt det kommunala skatteutjämningssystemet. Det är en realitet att kommunala skatteintäkter från turismen kan göra att en kommun inte alls kan tillgodogöra sig tillskottet utan måste lämna det vidare till den stora utjämningspotten.
Turistdelegationen kommer i sin sammanställning över turiståret 2004 fram till att turistnäringens totala omsättning var drygt 172 miljarder kronor. Merparten av pengarna kommer från den inhemska turismen men 48,5 miljarder kan härledas till utländska besökare.
Mer siffror: under den senaste tioårsperioden har svenskarnas turismkonsumtion hemma ökat med nära 60 procent. Delvis beror det på att befolkningsstrukturen förändrats med fler äldre personer som har goda inkomster och gott om tid att resa. Turistnäringen har sedan mitten av 1990-talet fått ett tillskott av 24 000 heltidsarbeten och i en kommentar till detta säger Nuteks generaldirektör Kjell Jansson att det är två och en halv gång så mycket som bioteknikbranschen. Dock ska i rättvisans namn påpekas att turistnäringen till sin natur är personalkrävande, men likafullt ger branschen ett gott tillskott till sysselsättningen i landet.
En tafflighetsstämpel vilar över presentationen av Turistsverige. Kanske beror det på att ingen tycks ha vare sig karta eller kompass när det gäller turistpolitiken. Antalet centrala organ som har haft i uppgift att driva turismen framåt har varit dels för många, dels för byråkratiskt uppbyggda för att kunna anpassa sig till turismens växlande och ofta oförutsägbara, villkor.
Turismen verkar på en marknad, en marknad som inte fungerar med statlig styrning. Däremot skulle många kommuner behöva en central resursbank där där de kan få tips och hjälp med framför allt marknadsföringen. Det gäller också för kommunpolitikerna att se turismens potential, bygga upp en infrastruktur som matchar turismens krav och sedan överlåta åt de lokala aktörerna att släppa loss kreativiteten. Vad väntar kommunerna på?
Kersti Kollberg | Ledarskribent