Till höger om meningen "att utbetalas till ditt konto" stod beloppet 387 kronor. Hade jag blivit lurad? Inte. Räkneexemplet ser ut så här. Av 900 kronor försvinner 57 procent, eller 513 kronor, i kommunal skatt, statlig skatt och värnskatt. Dessutom betalar arbetsgivaren sociala avgifter på nästan 300 kronor. När jag och uppdragsgivaren kommer överens om ett arvode på 900 kronor betyder det alltså att han går med på att betala ut 1 200 kronor och jag accepterar att få knappt 400 kronor. Resten — två tredjedelar — går till "det offentliga".
Lyckligtvis berodde allt på ett missförstånd. Den som gjorde utbetalningen hade uppenbarligen en förvrängd bild av vad ledarskribenter tjänar och hade placerat in mig i fel skattetabell. Så här mycket skulle jag faktiskt inte betala.
Inte så mycket att orda om det. Ett enkelt telefonsamtal, en löneadministratör som flyttar mina siffror till rätt kolumn och vips blir plånboken aningen tjockare. Ut på stan och gör handlarna glada! Slutet gott, allting gott.
Om det inte vore för att historien visar hur absurt lite en del människor — faktiskt rätt många — får behålla av sina intjänade pengar. Redan den som tjänar 26 000 kronor i månaden (det gör en hel del lärare och sjuksköterskor) börjar betala statlig skatt. Och man behöver inte vara någon överdrivet kvalificerad ingenjör för att passera gränsen för värnskatt.
Det här är inte skatter för "de rika". Det här är skatter för normal, hårt arbetande, svensk medelklass.
Hand upp, alla som är fullt medvetna om detta! Hand upp, alla som tycker att det är moraliskt försvarbart att man inte ens får behålla hälften av det man tjänar!
En som viftar med en glad näve i luften är finansminister Pär Nuder. Han tycker inte att det gör något att vi inte vet hur skatterna ser ut. Visst vore det skönt om medborgarna slapp deklarera, säger han. Vi avskaffar godkännandet av
självdeklarationen. Om de förtryckta uppgifterna är rätt behöver du inte göra något.
Så snällt, tycker nog många. Skönt att slippa det där årliga papperstrasslet.
Tänk om handlarna resonerade på samma sätt. Lämna in ditt kontokort hos oss så drar vi slutsumman. Du får när som helst kontrollera att vi har gjort rätt, men så länge du inte bråkar utgår vi från att du samtycker.
Någon som tror att detta skulle ske av omtanke om konsumenten?
Det finns många goda skäl till varför vi ska betala skatt. Skolan och rättsväsendet är två. Men jag kan inte komma på en enda anledning till varför medborgarna inte ska vara väl upplysta om hur stor del av deras inkomster som finansministern tar hand om. Förutom att Pär Nuder vill klämma ur oss mer än vi egentligen har lust att betala, förstås.
Håkan Jacobson
ledarskribent
ledarskribent