Och kommunen är snabb i sitt agerande. En dryg vecka efter det att brevet gått ut stängs barnen ute.
Obetalda räkningar till förskola och skolbarnsomsorg är ingen ny företeelse. Det problemet har funnits i alla kommuner så länge det funnits barnomsorg. Förr var det vanligare att kommunerna såg mellan fingrarna och mera såg till barnets bästa än till att prompt få in avgiften. I dag är policyn en annan. Kommunfullmäktige har slagit fast att barn stängs av från den kommunala service som förskola och fritidshem innebär efter tre obetalda fakturor.
Under kommundelstiden skiftade praxis från en kommundel till en annan. Det fanns vissa som såg mellan fingrarna och i sy-stemet finns det personer som har upp emot 30 obetalda fakturor.
Den nya kommunorganisationen har dock tagit sig an problemet eftersom det fanns förfallna räkningar på nästan 2 miljoner kronor. 180 familjer berördes och nu återstår alltså 100 av dessa med en sammanlagd skuld på 1 miljon kronor.
Beslutet att stänga av barnen slår inte blint. Förskoleadministrationen kontrollerar om det finns några särskilda skäl till betalningsmissarna, dvs om föräldrarna är sjuka eller om det finns andra problem.
Obetalda dagisräkningar är ett principiellt viktigt problem. Kommunens förskola är ju till för alla barn utan åtskillnad och dagens maxtaxesystem borde göra att de flesta föräldrar har råd att betala avgiften.
Men det handlar också om vem som har det grundläggande ansvaret för barnen — kommunen eller föräldrarna. Självfallet är det föräldrarna och det är ju bara i undantagsfall som föräldrar inte klarar av att ta hand om sina barn — och att betala kostnaderna för barnomsorgen.
I sista hand handlar det om solidaritet och jämlikhet mellan kommunmedborgare och mellan de föräldrar som har sina barn inskrivna i förskola och skolbarnsomsorg. De föräldrar som undandrar sig ansvaret för att betala för servicen överlåter ju då åt andra föräldrar att bära kostnaderna.
Erfarenheten från tidigare år visar också att det inte nödvändigtvis är de sämst ställda föräldrarna som låter bli att betala. Det kan lika gärna gälla föräldrar med goda inkomster som sätter obenägenheten att betala i system och så att säga ger sig själva avgiftsbefrielse. De visar att de prioriterar andra utgifter i sin familjebudget än att betala för sina barns omsorg.
Problemet med obetalda räkningar för barns vistelse i förskola och skolbarnsomsorg är inget specifikt Uppsalaproblem. Det förekommer i alla kommuner. För personalen måste det vara svårt att medverka till att barnen så att säga får betala det som föräldrarna missar.
I Norrköpings kommun har man tagit sig an problemet genom att testa en modell som innebär att alla barn under fyra år får rätt till 15 timmars avgiftsfri förskola i veckan. På det sättet skiljs inte barnen från sina kamrater eller från den invanda miljön men föräldrarna tvingas att betala avgiften om de behöver längre tillsyn för barnen. Andra möjligheter finns säkert.
Kommunerna sägs ju i högtidstalen vara vår främsta solidaritetsorganisation. Det får inte betyda att vissa medborgare skall sko sig på andras bekostnad.
Vem får bära konsekvenserna?
Kersti Kollberg