Trots många rykten om dess snara upplösning, finns det rödgröna samarbetet ännu kvar. Först enades de tre samarbetspartierna om att ha en gemensam linje i betygs- och Afghanistanfrågan och nu ser det även ut att bli en gemensam budget. Det stod klart sedan Miljöpartiets riksdagsgrupp – det är hos det gröna partiet tveksamheten har varit störst – ställts sig bakom idén om att lägga fram ett gemensamt budgetförslag.
Utåt sett är detta förstås en seger för Mona Sahlins ambitioner att på något sätt hålla samman det tidigare rödgröna regeringsalternativet. Även Lars Ohly har varit mån om gemensamma förslag. Men internt jublas det knappast hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det verkar nämligen inte vara någon större entusiasm över ett fortsatt tätt oppositionssamarbete som ligger bakom Miljöpartiets besked.
Det är snarare frågan om att partiet vill fullfölja vad man uppfattar som ett åtagande gentemot väljarna. Redan förra veckan menade Peter Eriksson att ett gemensamt rödgrönt budgetföreslag skulle ses som ett sätt för partierna att fullfölja vad man lovat under valrörelsen. Några förhoppningar om att budgeten ska gå igenom och därmed kanske tvinga fram ett nyval, verkar partiet inte heller hysa. Mikaela Valtersson, ekonomisk-politisk talesperson, utgår från att regeringens budget går igenom. Uppenbarligen räknar hon kallt med att Sverigedemokraterna antingen röstar på regeringen eller lägger ner sina röster.
Självklart finns det inga garantier för att det blir som Valtersson förutser. Om Sverigedemokraterna väljer att stödja de rödgröna blir det troligtvis nyval.
Men om detta inte sker, om det blir som Valtersson tror, då markerar sannolikt budgetförslaget början till slutet för det organiserade rödgröna samarbetet, åtminstone under de närmaste åren. Miljöpartiet har redan förklarat att man kommer att lägga fram egna motioner under hösten.
Den bristande gröna entusiasmen lär också avspegla sig i budgetens innehåll. Räkna med att innehållet till stor del kommer att hämtas ur förslaget till vårbudget och valmanifestet. Några nya tunga förslag blir det knappast, till Sahlins och Ohlys förtret. Det skulle ju innebära att partierna binder upp sig för framtiden – precis det som Miljöpartiet inte vill.
När valet är över går det inte längre att dölja de stora skillnaderna mellan de tre partierna. Mona Sahlin verkar vilja hålla ihop sin allians för att så långt det är möjligt sätta käppar i hjulet för regeringen. Och för Lars Ohly är det ett sätt att vinna inflytande från en annars isolerad vänsterposition. Men Miljöpartiet vill fortsätta växa - och för det behöver man inget formaliserat samarbete.
MP-beslutet om att lägga fram ett gemensamt budgetförslag bör därför inte ses som en rödgrön nytändning utan som ett avslut. Som sista natten med ett gäng som ändå trivdes rätt bra ihop. När solen går upp kommer allt att vara annorlunda.