Saab Automobile är ett företag som är mycket illa ute. Varken den föreslagna försäljningen av fast egendom eller den ryske affärsmannen Vladimir Antonov kan bidra till att rädda bolaget på sikt. Och den svenska regeringen bör inte, lika lite som 2008 eller 2009, överväga att gå in som delägare för det krisdrabbade företaget.
Enligt Lars Ohly är det en ”skandalös passivitet” vi nu bevittnar från regeringen. Vänsterpartiet efterlyser en ”industripolitik värd namnet”. Det kan inte tolkas på något annat sätt än att staten borde gå in med pengar i bolaget och bli delägare. S-ledaren Håkan Juholt är däremot inte lika kategorisk som Mona Sahlin för ett par år sedan. Han vill att regeringen ska ”skapa förutsättningar för att Saab ska kunna klara sig”. Hur då?
Det kan verka lockande i ett första skede, att gå in med några miljarder och rädda 7 000–8 000 jobb i Västra Götalandsregionen. Men risken är stor att det slutar som för varvsindustrin för några decennier sedan, och att det blir skattebetalarna som sitter med notan.
Efter GM:s nedläggningsbeslut 2009 är det bara obskyra sportbilstillverkare som visat intresse för Saab, först Koenigsegg och sedan den slutlige köparen Spyker Cars. Om Victor Muller, huvudägare i Spyker, har några kvaliteter som företagsledare är högst diskutabelt. Han trivdes uppenbarligen i frälsarrollen för drygt ett år sedan, men därefter har hans affärsplaner knappt visat sig värda pappret de skrivits på.
Under den senaste tidens turbulens, med obetalda räkningar och sedermera driftstopp i fabriken, har Muller tappat det sista av sin trovärdighet. Att först bagatellisera problemen (”Saab har drabbats av en morgonförkylning”) och lova en snabb lösning, och sedan bara lägga locket på, är en skymf mot alla anställda och underleverantörer vars framtid hänger på Saab.
Affärskollegan Antonov, som nu prövas av Riksgälden, är en om möjligt ännu mer ifrågasatt ägare. Men liksom Muller för ett år sedan är han just nu det enda alternativet. Och det måste finnas synnerliga skäl för att inte ta emot hans pengar.
Biltillverkarna Saab och Volvo har alltid haft en särställning i svensk industri, även om de sedan länge inte är svenskägda. Och landet har haft stor nytta av det ingenjörskunnande som kommit av att utveckla och producera personbilar. Men någon gång måste det ta slut. Saab är ett omtyckt bilmärke, vilket sannolikt är förklaringen till att tålamodet hos ägarna varit så stort. Men till skillnad från ”tråkiga men säkra” Volvo har Saab ända sedan 1990 gjort mångmiljardförluster.
På torsdagseftermiddagen kom beskedet att det inte blir något jobb i Trollhättan på fredagen heller. Och helgvilan blir allt annat än skön för de anställda. Saab Automobile kan tyvärr snart vara ett minne blott, men ingenjörskunnandet finns kvar och därmed också en tro på morgondagen. Det kunnandet kommer att komma till användning.