Ska ett arbete löna sig?
LEDARE. Om du fick lika mycket pengar för att ligga hemma på soffan som för att gå till arbetet, vilket skulle du då välja? Många, betydligt fler än man säkert tror, skulle säkert välja arbetet i alla fall. Att vara sysselsatt och känna att man gör rätt för sig är viktigt för de flesta människors självkänsla. Så ser det ut i alla samhällen, världen över.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hur skulle det då se ut om man förlorade pengar på att gå till arbetet? Om varje arbetsdag kostade en femtiolapp i ökade utgifter såsom bussbiljett eller lunchkuponger? Är arbetsmoralen tillräckligt stark för att människor ändå skulle gå till jobbet, göra rätt för sig och bidra till statskassan?
Den som tror att frågorna bara hör hemma i filosofiska studiecirklar bör ta del av den rapport från Karolinska institutet som i går presenterades på Dagens Nyheters debattsida och som handlar om långtidssjukskrivna kvinnor. Den visar att 90 procent av de kvinnor som är sjukskrivna skulle förlora ekonomiskt på att börja jobba. Läs det igen. Inte gå jämnt ut, utan förlora ekonomiskt. Och det gäller nio kvinnor av tio.
Den kvinna som är anställd inom barnomsorg, äldreomsorg eller sjukvård får en tusenlapp mindre kvar att röra sig med när hon arbetar — när skatten har dragits från lönen och busskortet är betalt — än när hon får ersättning från försäkringskassan.
Var och en inser att med en sådan ordning är det inte konstigt om människors arbetsmoral sjunker. För dem som redan har svårt att få pengarna att räcka till kan det vara omöjligt att ta ett jobb. Det är alltså inte konstigt att många sjukskrivna upplever att de inte har möjlighet att påverka sin situation. Den som inte trivs med sina arbetsuppgifter eller upplever konflikter med kollegerna kan till och med tycka att sjukskrivning är ett vettigt alternativ. Varför må dåligt på jobbet när man lika gärna kan må dåligt hemma — om man dessutom vinner på det ekonomiskt.
Hela förklaringen till att Sverige har bland de högsta sjuktalen i världen står naturligtvis inte att finna här. Undersökningen från Karolinska institutet pekar även på andra faktorer. Exempelvis uppger var fjärde sjukskriven kvinna att hon skulle kunna börja arbeta direkt om hon fick en annan arbetsgivare. Detta visar dels att det finns stora inlåsningseffekter på den svenska arbetsmarknaden, dels att dessa kvinnor inte betraktar sig själva som oförmögna till arbete — vilket faktiskt är kriteriet för att få sjukpenning.
Men den viktigaste lärdomen av studien är att det måste löna sig att arbeta, vilket det uppenbarligen inte gör i dag — tvärtom. Lösningen ligger dock inte i första hand i att sänka ersättningsnivåerna för dem som är sjuka. I stället måste man se till helhetseffekterna av skattesystemet, arbetsmarknadsvillkoren och försäkringssystemen — både de offentliga och de som följer av kollektivavtalen.
Tyvärr verkar det som om LO och regeringen är på väg åt helt fel håll. Göran Persson har sagt att han vill ha högre skatter — en ännu mindre del av det man tjänar ska alltså stanna i plånboken. Ovanpå det efterlyste LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i Ekots lördagsintervju en ökad progressivitet i skattesystemet och som vanligt när LO yttrar sig dröjde det bara ett par dagar innan idén hade anammats av regeringen och finansminister Pär Nuder. Ändå vet vi efter 70-talets pomperipossadebatt att är det någonting som en större progressivitet i skattesystemet leder till så är det ökade marginaleffekter — vilket alltså gör det ännu mer olönsamt att arbeta.
Ett samhälle som bygger upp system som gör att det inte lönar sig att arbeta kommer förr eller senare att råka ut för allvarliga problem. För det är arbetet som är grunden för vårt välstånd — både individens och samhällets.