Ska vi ha tiggarstudenter i Uppsala?

Uppsala2005-02-05 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
UPPSALAKRÖNIKA. Uppsalastudenterna står i kö för att bo, såväl "de närvarande, de frånvarande och de som komma farande", för att travestera en akademisk dryckesvisa. Och många kommer nog att fortsätta att köa — eller att söka sig till något annat lärosäte.

Vilken normal student har råd att betala nästan 7 000 kronor i månadshyra för en studentbostad? Det finns skäl att ställa sig den frågan efter nyhets­artikeln i torsdagens UNT om vilka hyror som kommer att behöva tas ut för en studentlägenhet mitt i de klassiska studentkvarteren vid Fjärdingen, mitt stan.
För en "luftig" etta på 60 kvadratmeter blir hyran 6 900 kronor. För att ägaren av studentbostadshuset ska få ekonomin att gå ihop hyrs lägenheterna till en början ut till Försvarsmakten i Uppsala som kommer att ha behov av övernattningslägenheter. Men efter fem år är det meningen att studenterna ska kunna ta över.
Men en normalstudent har bara råd att lägga mindre än hälften på sitt ­boende om hon eller han ska ha råd med övriga utgifter som mat, kläder och böcker. Ska studenterna ha råd med lyxigare boende tvingas de söka sig ut på arbetsmarknaden för att med extraknäck finansiera sina bostadskostnader. Vilket i sin tur kanske ­medför att studietiden måste förlängas, med ökade studieskulder som följd.

Det här går inte ihop. Visserligen går det att hänvisa till att bostadskostnaderna i Uppsala ligger näst högst i landet efter Stockholm och att nybyggenskap därför också blir mycket dyrt: ska man bygga hyreslägenheter kostar det och hyrorna blir därefter.
Men vill Uppsala även i framtiden fortsätta att vara en kommun med ett stort och kanske växande antal studenter måste nytillkommande studentbostäder få en rimligare, dvs enk­lare och därmed billigare utformning. Normalstudenten kommer inte att vilja bli en tiggarstudent som knappt har råd med fil och nudlar för att ha råd med det höga nöjet att få bo fint.

Nya studentbostadsområden måste utformas på ett robust sätt men enklare än de som nu planeras i innerstaden. Varje student måste naturligtvis inte bo på 60 kvadratmeter, inte heller behöver hon eller han ha tvättpelare i badrummet.
Ska man bygga nytt i dag behöver man kanske inte återgå till 1960-talets standard med gemensam dusch och toalett i korridoren, men gemensamt kök, vad är det för fel på det? Och gemensam tvättstuga?

Uppenbarligen går byggföretagen och studerandeintressena i otakt. Byggarna vill självfallet ha så stor lönsamhet som möjligt, men detta kan inte vara den enda drivkraften i studentbostadsbyggandet. Studenternas möjligheter att klara hyran för en enkel bostad måste beaktas.
Risken är annars stor att det blir and­ra än studenterna som kommer att bo i studentbostäderna och att studenterna själva fortsätter trampa runt i andrahandsträsket innan det efter ett par slitiga år är dags för studentrum. Många avstår från detta och söker sig till andra universitetsorter.

Kersti Kollberg
Läs mer om