Ska vi låtsas lite grand?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Kamrater! Från och med i dag kommer jag inte längre att kalla mig Göran. Efter många sömnlösa nätter har jag kommit fram till att begreppet Göran leder tankarna åt fel håll. Det förvirrar diskussionen när folk ser mig mer som Göran än något annat och det klargör egentligen ingenting. Om någon i fortsättningen kallar mig Göran ska ni veta att det beror på deras illvilja. De försöker stämpla mig genom att kalla mig vid mitt rätta namn, trots att jag själv inte längre vill kännas vid det. Däremot vill jag påpeka — och detta är oerhört viktigt för mig — att jag i allt annat än till namnet är samme person som tidigare. Mina ideal är desamma och jag kommer fortsätta min politiska kamp precis som tidigare. Det är bara namnet — begreppet — som skiljer.
En orealistisk scen fabulerad av en trött ledaravdelning i en större svensk stad? Nej, en alldeles vanlig händelse i det politiska Sverige. Men det handlar förstås inte om socialdemokraterna och Göran Persson utan om vänsterpartiet och Lars Ohly. Scenen utspelades heller inte i Malmö, utan i den tv-studio i Stockholm där det sista avsnittet av Agenda spelades in i söndags.
Lars Ohly har alltså bestämt sig för att sluta kalla sig kommunist. Den som följt honom genom åren inser att han förmodligen hellre hade bytt förnamn. Men nu tänker han inte längre använda "begreppet" kommunist eftersom det "leder tankarna fel" och "förknippas med förtryck och elände".
Han gör inte avbön. Han tar inte avstånd från kommunismen som idé. Däremot slutar han att använda "begreppet". Samtidigt framhåller Lars Ohly att han alltjämt är "trogen mina ideal". Under måndagen fick han gång på gång frågan om hans utspel betyder att han inte längre är kommunist. "Jag kommer inte längre använda det begreppet", var vänsterpartiledarens lika återkommande som undanglidande svar.
Det är en kommentar som visar förakt för väljarnas intelligens. Han kan inte på allvar tro att en dylik bluff går hem. Dessutom visar han förakt för alla dem som genom åren har gjort verklig avbön från kommunismen. De som en gång har lockats av den idealistiska retoriken, men efter hand — många gånger efter en hård inre, personlig strid — insett att den kommunistiska ideologin ofrånkomligen leder till förtryck och förstörelse.
De enda som villigt låter sig luras är de som nu kongressar i Malmö. För socialdemokraterna har det varit ett problem att samarbetspartnern öppet bekänner sig till kommunismen. Det tog inte ens en halvtimme innan Marita Ulvskog gladde sig åt att "alla riksdagspartier har samma demokratiska grundsyn".
Översatt till svenska betyder det: Du låtsas göra avbön. Jag låtsas tro dig.