Mutmisstankarna mot Telia Soneras ledning kunde inte styrkas, enligt advokatfirman Mannheimer Swartlings utredning. Ändå är det ofrånkomligt att man har ett ansvar för alla turer, av vilka det mest uppseendeväckande är utbetalningen av 2,2 miljarder kronor till ett företag med nära kopplingar till Uzbekistans diktators dotter. Utredningen av advokat Biörn Riese innehåller också allvarlig kritik på en rad punkter.
Vd Lars Nyberg har ett direkt ansvar för de operativa rutinerna och meddelade på fredagsmorgonen att han lämnar sin post. Nästa länk i ansvarskedjan är styrelsen som enligt samstämmiga ägare, däribland svenska statens representant Peter Norman, till stora delar kommer att bytas ut vid bolagsstämman senare i vår.
Innan det brakade loss på förmiddagen hade Telia Soneras styrelse, som fått tillgång till utredningen i förväg, gett sin syn på saken. I sitt uttalande medger man brister i ”investeringen i Uzbekistan” men påpekar också att det funnits ”en bred enighet bland stora ägare och styrelse om expansion på just dessa marknader”, det vill säga i östra Europa och Eurasien. Det är i dessa områden den stora tillväxten i bolaget har skett.
Uttalandet säger något om förutsättningarna för global affärsverksamhet i dag. Det är inte bara Telia Sonera som expanderar på marknader med en omfattande korruption och som har ett mindre demokratiskt styrelseskick att ta hänsyn till eller till och med en diktatur. Det gäller de flesta svenska företag i ett läge där västvärlden, Nordamerika och Europa, har lågkonjunktur.
Att regeringen reagerar med bestörtning när oegentligheter kommer i dagen (låt vara att det ännu bara handlar om misstankar) och ställer hårda krav på styrelsen är helt i sin ordning. Finansdepartementet har sedan SVT:s Uppdrag Gransknings avslöjande i september agerat med fast hand. Men det är så dags då.
Som huvudägare (37 procent) i en global koncern kommer detta sannolikt att hända igen. Regering och riksdag har sina kanaler för att exportera demokrati och etiskt tänkande på den politiska nivån.
Trovärdigheten kring detta skadas när man agerar i rollen som företagsägare och därför är det dags att träda tillbaka i Telia Sonera – energikoncernen Vattenfall är ett annat exempel där statens roll bör diskuteras. Att agera genom ägardirektiv är otillräckligt, vilket den senaste händelseutvecklingen visat.
Huvudansvaret faller ändå på ledningen i Telia Sonera. Svenska företag har ett ansvar för att följa inhemska etiska riktlinjer, att till exempel inte tolerera korruption, barnarbete eller undermåliga arbetsförhållanden hos samarbetspartner. Det kommer att löna sig på sikt då varje avslöjande av den här typen skadar varumärken som det tagit lång tid att bygga upp.
Telia Sonera inleder nu ett samarbete med Transparency International Sweden med målet att stävja korruption. Fler företag bör följa det exemplet för att bli långsiktigt framgångsrika. Att ”köpa läget” i andra länder ger pengar för stunden, men skadar på sikt både företagets och Sveriges anseende.