Inför klimatmötet i Köpenhamn för ett år sedan spirade optimismen om ett klimatavtal. Världens ledare samlades för att i elfte timmen försöka enas om att minska utsläppen av växthusgaser. Det blev som bekant platt fall.
Under hela 2010 har klimatfrågan varit politiskt död. Och inför nästa veckas klimatmöte i Cancún, Mexiko, hörs bara pessimistiska tongångar. Just därför kan klimatmötet den här gången bli en framgång.
Något bindande avtal om utsläppsminskningar blir det inte i Cancún. Där är låsningen mellan stormakterna USA och Kina lika stark som för ett år sedan. Kina (samt Indien och Brasilien) hävdar att utvecklingsländer inte har samma skyldigheter som i-länderna att redan nu minska sina utsläpp. USA (samt Japan och Ryssland) hävdar motsatsen.
Frånvaron av politiska utspel under året kan faktiskt ha varit en fördel för de många arbetsgrupper som med ökad intensitet kunnat lägga kraft på de frågor där man kan hitta lösningar. Det kan konkret visa sig i Cancún på områden som avskogningen, handeln med utsläppsrätter och former för tekniköverföring till u-länder.
Sveriges klimatambassadör Staffan Tillander var försiktigt positiv på fredagens SNS-seminarium inför avresan till Mexiko. Han menar att processer har satts i gång globalt och att medvetenheten har ökat. Fossila bränslen är redan på nedgång och avskogningen minskar. Dessutom utvecklas hela tiden samarbetsformerna (och förståelsen) mellan världens stater.
Ekonomerna har också klivit fram som en klimatoptimistisk grupp under 2010. I våras hävdades att det skulle räcka med en procent av världens samlade BNP för att lösa klimatfrågan.
Och på SNS-seminariet påpekade nationalekonomen professor Marian Radetzki (aktuell med boken Människorna, naturresurserna och biosfären) att det historiskt finns ett positivt samband mellan tillväxt och god miljö, men att politiker tenderar att reagera i panik på miljöproblem, och därmed med fel åtgärder.
Det påpekades också från flera håll att människan brukar få resurserna att räcka, och att problem som ozonhålet rättats till utan stora konsekvenser för ekonomin. Ändå framstår klimathotet som människans största utmaning hittills. Det måste lösas i en globaliserad värld med alla inbyggda skillnader och konflikter. Ekonomerna och teknikerna måste få med sig politikerna, valda och ickevalda, på tåget. Optimist? Vi får se efter Cancún.