Ju fler decennier socialdemokratin tillbringat i rollen som det statsbärande par-tiet i Sverige desto mer har partiets ursprungliga identitet lakats ur. Socialismen som begrepp är förvisad till Första majdemonstrationernas nostalgitrippar.
Dock finns det fortfarande ett par ideologiska markörer från fordom som partiet envetet biter sig fast vid. Det handlar bl a om möjligheten för privata, vinstdrivande företag att arbeta inom vården. "Privata intressen" skall, som det så ogenomtänkt heter, "inte få tjäna pengar på sjuka människor".
Lika illa är det med den närbesläktade frågan om skatteavdrag för hushållstjänster. Bakgrunden är att den gamla tidens familj med hemmafru och man som arbetade utanför hemmet inte längre existerar. I dag är det en självklarhet att både män och kvinnor finns på arbetsmarknaden, där kraven för övrigt hela tiden skärps. Tillvaron blir för många ett evigt spring i ett ekorrhjul av krav och förväntningar - från arbetsplatsen, från hemmet, från barnen, från partnern. Pusslet går inte alltid ihop, mycket blir halvdant. Det leder till dåligt samvete och en otillfredsställelse som ger trötthet, som i sin tur blir till ett ständigt pressande slitage på hälsan och relationerna.
I det läget har den mycket rimliga idén kläckts om att trycket skulle kunna lättas om familjer fick möjlighet att köpa hushållstjänster med rätt att göra avdrag på skatten för hela, eller åtminstone större delen av summan. Fördelarna är betydande. Många stressade familjer skulle få en bättre livskvalitet. En sektor som i dag är helt svart skulle till stor del bli vit. De som nu arbetar där, och är helt rättslösa, skulle komma in på en normal arbetsmarknad. Staten skulle få ökade skatteintäkter. Tjänstesektorn och småföretagsamheten skulle få en stimulans.
Men alla dessa fördelar överskuggas av ett enda litet ord. Piga. "Pigavdrag", fnyser de rättänkande föraktfullt, och manar fram bilden av hur pigor på 1800-talet i förnedrande former passade upp på herrskapen. Det är säkert skönt för många att få demonstrera sin radikalism för de likasinnade i gruppen, men inte blir tillvaron därigenom lättare för en enda svensk medelålders medelinkomsttagare i medelklassen.
Så ser debattläget inom socialdemokratin ut. Därför finns det skäl att med instämmande lyfta fram den artikel på gårdagens DN Debatt där riksdagsledamoten Inger Norlander (s) och förra riksdagsledamoten Tullia von Sydow (s) stillsamt men effektivt argumenterade för en mer modern och mindre ideologiskt fördomsfull syn på detta problem inom socialdemokratin. Man får hoppas att de orkar, och så småningom också lyckas.