LEDARE: Skillnaden mellan satir och förtal

Politiker och andra makthavare tvingas stå ut med en hel del. Den som inte klarar att framställas som en pratkvarn som inte märker att åhöraren är en vävtapet har inget i maktens korridorer att göra. Satir är, och har alltid varit, ett vasst vapen i granskarens arsenal. Bra satir utmanar och ställer saker på sin spets. Bra satir lockar till skratt — och att bli utskrattad kan vara det värsta som finns för makthavare som vill bli tagna på allvar. Rätten att yttra sig vasst om allt och alla är därför fundamental i en demokrati.
Inom vissa gränser, förstås. Och det är där man stöter på problem.

Satir befinner sig oftast på gränsen till vad som får sägas. Det ligger i sakens natur. Vad som är roligt och smakfullt beror förstås oftast på sammanhanget. Skolminister Ibrahim Baylan är säkert måttligt road av ungmoderaterna på sin hemsida har en animering där man kan slå skolministern på fingrarna för regeringens usla skolpolitik. Ärligt talat tycker inte heller jag att satiren är särskilt träffande — bilden har setts förut, även om den oftast har formulerats i ord.

Men det är ändå inte jämförbart med när ungsossar skriver "Rösta på din pedofil" bredvid en bild av Fredrik Reinfeldt. Att kalla någon för pedofil är något helt annat än att kalla någon för en vävtapet. Liksom att använda sig av metaforen slå någon på fingrarna.
Att se och förstå skillnaden handlar om att ha gott omdöme. Och att vistas i en miljö kännetecknad av gott omdöme.
Det har blivit övertydligt de senaste månaderna, efter Jyllands-Postens karikatyrer. Naturligtvis har tidningen laglig rätt att raljera med religioner — inklusive islam. Men den som vet något om hur "invandrarfrågan", som den kallas, debatteras i Danmark
vet att det inte är en miljö som präglas av att alla visar gott omdöme.

Än värre blir det dock när Göran Persson visar att han inte kan skilja på elak satir och elakt förtal. När en av topparna i hans eget parti har avslöjats med att skicka anonyma mejl med rena lögner om Fredrik Reinfeldt påstår statsministern att han varit utsatt för något liknande. Det visar sig snabbt att han hänvisar till just satirsajter av varierande kvalitet på internet.
Skillnaden är att medan satir ibland kan förfalla till plumphet är förtal en brottslig handling, reglerad i Brottsbalkens kapitel fem. Straffet är böter eller fängelse. Socialdemokraten som skickade de anonyma förtalsmejlen har alltså passerat flera moraliska och en juridisk spärr innan han klickade på send.
Att bli utsatt för kritik är inte att bli förtalad eller vara utsatt för en kampanj. Inte ens om kritiken är raljerande och satirisk. När företrädare för det parti som haft makten snudd på oavbrutet sedan 1932 inte klarar att se skillnaden finns faktiskt
anledning till oro.

Signerat Onsdag
Håkan Jacobson, ledarskribent

Ledare: Skillnaden mellan satir och förtal