Skola på drift
Krisen i skolan uppmärksammas allt mer. Den handfallenhet som präglat skolpolitiken det senaste årtiondet har i första hand drabbat studieresultaten. Att den svenska skolan backar i statistiken över jämförbara länder kan knappast ha undgått någon som tagit upp en dagstidning på sistone.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Så sent som i förra veckan vandaliserades en högstadieskola i Stockholm av ett gäng elever från en annan skola. Detta kan ses som en enskild händelse, men bör nog tyvärr sättas in i ett större sammanhang.
Enligt en nyligen genomförd undersökning om lärares arbetssituation får nästan hälften av lärarna ägna en betydande del av undervisningstiden åt att skapa arbetsro.
I klartext betyder det att en stor del av lärarjobbet i dag innebär att agera ordningspolis, eftersom eleverna inte spontant klarar av att sitta stilla och vara tysta. På rasterna finns än färre lärare som har uppsikt över eleverna än under lektionen. I extremfall undviker lärare att gå i skolans korridorer, eftersom de upplever dem som hotfulla.
Av samma undersökning framgick även att fyra procent av lärarna har utsatts för våld på skolan och åtta procent för hot. Det är givetvis fullständigt oacceptabelt.
Bilden av skolor som utgör potentiella konflikthärdar där lärare regelbundet får gripa in för att avstyra akuta situationer växer fram. Trots detta har bara var åttonde lärare fått lära sig konflikthantering på lärarutbildningen. Över hälften är dessutom osäkra på vilka befogenheter de har när de ska avstyra direkta bråk, eller bara skapa ordning i klassrummet. Därför efterlyser nu Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund tydligare regler.
Sanningen är att lärarna i de flesta fall står handfallna gentemot trotsiga elever. De kan be en elev som stör undervisningen att vara tyst, men inte mer.
Talar en elev i mobiltelefon under lektionstid finns heller inget att göra för läraren utom att be eleven att lägga på. Bristen på ordning slår mot den majoritet av elever som kommit till skolan för att faktiskt lära sig någonting. De får ofta gå hem besvikna.
Dagens regler är gjorda för en skötsam idealelev. Det finns ingen beredskap för hur man hanterar dem som ignorerar vad läraren säger. De som drabbas av bullret, stöket och bråket är inte bara de som orsakar det utan även alla andra. Särskilt de lågpresterande eleverna är beroende av en lugn och trygg miljö för att kunna koncentrera sig på inlärningen.
Lärarna har efter en lång utbildning den bästa kompetensen att avgöra vad skolan behöver. Det är dags att ge dem kontrollen över sin och elevernas arbetsmiljö åter.
För att studieresultaten ska nå upp till sin forna nivå måste lärarna få ägna sig åt sin huvuduppgift — att förmedla kunskap.