Beslutet i Uppsala kommunfullmäktige tidigare i veckan om ny modell för hyressättningen av skollokaler innebär inte den triviala förändring i ett abstrakt administrativt system som det kan te sig. Med beslutet befästs skolans, elevernas och lärarkårens position i kommunen som en verksamhet bland andra, en verksamhet där flexibilitet och utbytbarhet är en dygd och där, bokstavligen, några välinredda extra kvadratmeter kan ersätta exempelvis en utbildad lärare. På annat sätt går det inte att tolka underlaget till beslutet i måndags och de kommentarer som fälldes i anslutning till det.
Att kommunen måste skaffa sig bättre instrument för att klara skollokalförsörjningen är helt klart. Att hålla sig med tomma lokaler i reserv är inte någon god kommunal hushållning. De senaste decenniernas utveckling där friskolornas inträde på arenan och de ständiga skiftningarna av årskullarnas storlek har gjort att kommunens innehav av skolfastigheter ideligen befunnit sig i kris.
Skollokaler har stått tomma under några år eftersom elevunderlaget sviktat, för att efter ytterligare en tid behövas för sitt ursprungsändamål igen. En förbättrad lokalförsörjning som klarar av elevtillströmningarna på ett bättre sätt än hittills är alltså välkommen.
Men uppenbarligen innebär det nya systemet med så kallade funktionshyror att skolorna kommer att tvingas skära ned på personalen för att få råd att betala hyrorna i framtiden. Om en nedsliten skola skulle totalrenoveras och bli till en dräglig miljö för elever, lärare och övrig personal så kan den nya hyran bli så hög att skolan inte får råd med den utan tvingas att säga upp lärare.
Det bekymrar dock inte Fastighetskontoret som arbetat fram den nya hyresmodellen. Där anser man att moderna lokaler ska göra det möjligt att ha lägre personaltäthet. ”En bra lokal är mer effektiv och kräver mindre personal”, säger Lena Lundkvist vid Fastighetskontoret.
Kommentaren tyder på att Fastighetskontoret och även Kommunfullmäktiges ledamöter totalt har missförstått sitt ansvar för skolan i Uppsala. Det ansvaret innebär att kommunerna ska säkerställa att alla elever får god undervisning av välutbildade lärare i säkra, städade och för undervisning ändamålsenliga lokaler.
Skola är en mycket speciell verksamhet som kräver rejäla resurser men där resultatet av satsningen visar sig först flera decennier senare. Klarar inte Uppsala kommun och övriga kommuner i landet att lösa den uppgiften får regering och riksdag se till att den blir löst, antingen genom strängare och tydligare regler för skolväsendet – eller att staten återtar ansvaret för utbildningsväsendet.
Att kommunerna använder skolan som någon sorts dragspel i budgetarbetet duger helt enkelt inte. Lärarkåren är en kommunal resurs som inte kan ersättas av större ytor, hur nyrenoverade de än är.