Mycket av det som nu görs är bra. Tyvärr riskerar det att bli lite för mycket av det goda. Huvudmän, lärare, elever, föräldrar, högskolor och lärarstudenter ska alla på kort tid sätta sig in i stora förändringar. Inte konstigt att många känner sig osäkra på hur de ska jobba framöver. Med erfarenheten av förra gången en ny betygsskala skulle introduceras vet vi hur svårt det kan vara att få alla lärare att tolka betygskriterier på samma sätt.
Björklund brukar likna skolan vid en stor båt för att symbolisera att det tar lika lång tid att vända en stor kryssare som att vända riktning på svensk skola. Men även en stor båt kan hamna i gungning om det kommer alltför många och stora vågor på en gång.
Problemet är inte att det är stora reformer, utan att flera stycken kommer samtidigt. Dessutom har vissa hastas fram. Symtomatiskt är hanteringen lärarutbildningen. Grundidén att alla lärosäten som ordnar lärarutbildning ska granskas och godkännas är viktig för att höja kvaliteten. Nu har Högskoleverket har granskade dessa och några lärosäten som inte höll måttet har blivit av med tillståndet att bedriva lärarutbildning.
Tyvärr var det så dåligt med marginaler att flera lärosäten fick godkänt så sent som i juni. Stockholms universitet och Mittuniversitetet har därför valt att inte hålla någon lärarutbildning i år, utan startar den nästa år. En genomgång av Högskoleverket visar att 14 procent färre studenter valt att söka lärarutbildningen till hösten, sannolikt påverkade av den röriga situationen. Med redan mycket lågt antal sökande är det 14 procent potentiella lärare som skolan inte har råd att tappa.
Vad kan då göras för att underlätta för skolvärlden? Från statligt håll gäller det att hjälpa till och stötta implementeringen av de nya reglerna och, när det blir möjligt, utvärdera resultaten. Det viktigaste är att låta förändringarna ta sin tid för att etablera sig och att undvika nya reformer. Låt medicinen få tid att verka innan ny ordineras.
Den ivrige Björklund behöver vänja sig vid att sitta med handen uppräckt utan att hela tiden få ordet. Det är förstås svårt att lägga band på sig och sluta komma med nya reformer. Självklart kommer han även kommande tid att hitta nya problem att ta itu med och nya svar på hur skolan kan förbättras. Men det blir inte bättre av att dutta med små förändringar innan de stora reformerna fått fäste. Så vad det gäller skollagar, skolförordningar och läroplaner det kommande åren - Låt stå!