Hans tema i talet var löften om skördetid. Nu skulle goda tider komma, pengarna skulle rulla in till staten, och staten skulle generöst rulla dem vidare till vård och omsorg, till unga och gamla. Aldrig har bytesbalansen visat sådana överskott. Och den amerikanska tidskriften Newsweek har utnämnt Sverige till det bästa landet i världen. Nu var det alltså dags att vara glad och optimistisk, förkunnade statsministern medan regnet öste ned.
Det tråkiga faktum att statens budget visar runt 50 miljarder i underskott var ingenting statsministern gick in på. I stället nämnde han hur statens offentliga finanser går med överskott - alltså inräknat pensionsfonderna - och hur det därför inte fanns några skulder som skulle betalas. Pengarna ska användas direkt till reformer och möjligen någon skattesänkning, lovade statsministern.
Eftersom det skulle dröja något år eller kanske 18 månader innan kommunernas inkomster skulle påverkas positivt av den kommande uppgången i ekonomin skulle det kanske behövas skattehöjningar i kommunerna. Men det glappet skulle staten kunna klara, antingen genom att ge mer pengar till kommunerna eller genom att sänka den statliga skatten som kompensation till invånarna för den höjda kommunalskatten, förkunnade statsministern.
Och det var då nyheten kom. Familjeminister Berit Andnor ska efterträda Lars Engqvist som socialminister, och Ylva Johansson, tidigare skolminister som tvingades avgå på grund av sin relation med dåvarande finansministern Erik Åsbrink, ska nu komma tillbaka som statsråd och ägna sig åt personalen inom vård och omsorg, vidareutbildning, arbetsmiljö, arbetsschema etc. Ingen av damerna har väl lämnat några tydligare avtryck i svensk politik, men efter Lars Engqvist måste ju alla förändringar innebära ett lyft. Fler ommöbleringar i regeringen skulle komma i anslutning till regeringsförklaringen i oktober, utlovade Göran Persson. De blir säkert lika överraskande som de nu annonserade.
Persson är alltså tillbaka. Han riktar blickarna framåt för att slippa ifrån tråkigheter som EU-valet, interna partibråk, den höga arbetslösheten, Margot Wallström, höga oljepriser med mera. I stället lovar han en ljusnande framtid och gott om statliga pengar till reformer, just sådant som partikamraterna vill höra efter alla tråkiga besparingar och nedskärningar.
Vi har hört sådana löften om skördetid förut, löften som inte uppfyllts. Men nu är det val om två år. Märkligt nog brukar det alltid finnas pengar till feta vallöften. Men efter valet kommer eftertankens kranka blekhet och nödvändiga besparingar, oavsett vem som då bildar regering. Tillväxten i den svenska ekonomin är inte riktigt så fantastisk som Göran Persson gör gällande. Och de statliga utgifterna kommer att stiga automatiskt i en takt som knappast lämnar sådana utrymmen för reformer som Göran Persson lovar.
Varning för ansvarslös penningrullning, alternativt brutna vallöften!