Det lät ju inte så särskilt bra. Känslig information från partierna kan följaktligen fångas upp av utländska underrättelsetjänster. "Jag saknar grund för att tro att det finns ett stort intresse från någon främmande makt att avlyssna Folkpartiet som organisation" var Johan Pehrsons (FP) svar på frågan om hur han ser på att partiets e-postservrar ligger på amerikansk mark. Och Pehrson har kanske en poäng. USA har förmodligen inget större intresse för ett litet svenskt riksdagsparti men det är inte skäl nog för att inte vilja åta extra säkerhetsåtgärder.
För det finns en annan aspekt på det hela. Det handlar inte om den amerikanska underrättelsetjänsten är intresserad av Centerpartiets eller Vänsterpartiets interna mejl – det här är en fråga om tillit. Medborgare som vill höra av sig till sina företrädare ska inte behöva oroa sig för att någon annan ser informationen. Om så är fallet kanske man undviker att kontakta sin riksdagsledamot för att samtala om ett känsligt ämne.
Frågan om riksdagsledamöternas e-post ska diarieföras och klassas som allmänna handlingar har dykt upp då och då. Men precis som att vanliga brev inte diarieförs avfärdas ett sådant förslag. Kommunikationen mellan väljare och förtroendevalda är deras ensak. Den personliga integriteten bevaras därmed för riksdagsledamoten och väljaren.
Det är därför nyheterna om riksdagspartiernas e-postservrar bör tas på större allvar. För vem vet? Någon kanske lämnar ifrån sig känsliga uppgifter i god tro om att ingen annan part har en inblick i samtalet. Så bör det visserligen vara. Men möjligheten finns alltså att utomstående makter kan övervaka mejlkonversationer. Det blir en inskränkning av väljarens integritet. Riksdagspartierna bör vidta de åtgärder som behövs för att inte riskera att obehöriga får inblick i interna mejl – oavsett om främmande makter är intresserade eller ej.