Det är gott så. Missnöjda och i en del fall kränkta medarbetare är ingen bra utgångspunkt för att ge Uppsalaborna den service alla är med om att betala.Uppsala kommun är inget företag och ska inte vara det. Den kommunala verksamheten skiljer sig på en rad punkter från den kommersiella. Den främsta skillnaden är den att "köparnas "önskemål inte får styra direkt utan omvandlas av de styrande politikernas beslut.Det betyder att ideologier medvetet eller omedvetet påverkar verksamheten.
Själv tycker jag att skötrummet på det dåvarande kommunala daghemmet Hagmarken i Bälinge i början på 1980-talet beskriver denna påverkan: först var skötbordet stort och rejält, gjort för de tolv blöjbarn som fanns på avdelningen Norrgården. Sedan skulle det bli "syskonavdelning" och skötbordet krympte och rummet användes också för andra ändamål. Sedan blev det förändring igen och igen. Så var det säkert på många andra dagis.
Den stora förändringen skedde i Uppsala i början på 1990-talet då all kommunal verksamhet skärskådades. Personalstyrkan krympte, färre skulle göra samma saker som tidigare - och till fler. Omvandlingstrycket var hårt och många anställda fick se hur deras kompetens inte fick genomslag. Arbetet fick ske med snålare förtecken än tidigare.
Det där är nu historia. De flesta kommunala verksamheter kännetecknas av så hög servicenivå som är möjlig till så låg kostnad som möjligt. Det betyder stress och säkert också ångest över att inte ge tillräckligt. Den kommunanställde som har ork över ger av sin egen kunskap, empati och generositet utan att få betalt för det.
Självklart leder detta i längden till att många kommunanställda är missnöjda i sitt arbete. Har de dessutom arbetsledare som inte kan föra upp kritiken mot arbetssituationen till högre beslutsnivåer blir det frustrerande. Många slutar och söker sig till andra verksamheter, andra banar sig egna vägar och startar kanske eget i den kompetens de har medan de flesta stannar kvar i kommunen och gör allt vad man kan - och lite till.
Som en röd tråd i kritiken mot kommunen går det faktum att ekonomin fått bli allt annat överskuggande. Så är det förstås men också oundvikligt. Det finns en ram från kommunfullmäktige som ska hållas. Men det finns ändå mycket att göra.
Släpp fram medarbetarnas kreativitet. Dialogen mellan politiker, chefer och anställda måste få blir mer levande och framför allt öppen. Och se än en gång över den kommunala organisationen. Den nuvarande ordningen med beställare och utförare är förvirrande, förmodligen för de anställda men allra mest för medborgarna. Släpp den förlegade ordningen.
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com
kersti.kollberg@telia.com