Slöjförbud?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Många tror uppenbarligen att slöja är detsamma som burka eller liknande klädedräkt som täcker hela kvinnans ansikte. Och många, både anhängare och motståndare till ett förbud, utgår från att Koranen påbjuder att kvinnor bär ett plagg av detta slag.
Det är fel. Framstående koranforskare, med och utan muslimsk bakgrund, har konstaterat att inget sådant påbud existerar. Sannolikt är det en minoritet av världens muslimska kvinnor som bär någon typ av täckande huvudbonad och när det förekommer så beror det vanligen på politiskt betingade krav — även om dessa kläds i religiösa termer.
Att hävda att ett förbud mot klädsel som täcker ansiktet skulle vara ett brott mot den grundlagsfästa religionsfriheten är alltså inte hållbart. I själva verket innebär det att man ger extremister tolkningsföreträde till vad som är god muslimsk sed.
Men om burka eller annan heltäckande klädsel inte påbjuds av religionen så kan ju elever ändå vilja klä sig på detta sätt i skolan. Några kan tvingas hemifrån, några kan vilja revoltera mot "assimilerade" föräldrar, andra kan vilja demonstrera en egen identitet — på samma sätt som ungdomar alltid gjort med frisyr eller kläder.
Den avgörande principen formulerades av en rektor i Göteborg i höstas när två flickor från Somalia ville bära burka i skolan: Läraren måste kunna se elevens ansikte på lektionerna — och tvärtom — och det måste gå att se vem som deltar i ett prov. Därför är klädsel som täcker ansiktet oacceptabel i ett klassrum. Vill flickorna ha burka på rasterna så är det deras ensak. Denna hållning accepterades också både av flickorna själva och deras familjer.
Däremot skulle en schal eller schalett kunna motiveras med hänvisning till Koranens allmänna formuleringar om modest klädsel — formuleringar som också har sin motsvarighet t ex inom kristna traditioner. Varken schal, turban, kipa eller kors försvårar för läraren att se elevens ansikte. Ett generellt förbud mot sådana symboler är svårt att upprätthålla och kan i värsta fall leda till att en del ungdomar avstår från att gå i gymnasieþd>skolan och isoleras i sin egen grupp.
Men alla situationer är inte lika. Lärare kan ha goda skäl att se huvudbonader av alla slag som störande i klassrummet. Någon elev kan vilja bära symboler som är avsedda att kränka och hota andra. Att täcka in alla sådana situationer med en lagtext är knappast möjligt. Men skolor och lärare måste ha möjlighet att sätta de gränser de anser vara nödvändiga.
Debatten gäller också hur den som företräder staten eller en myndighet ska vara klädd i kontakten med allmänheten. En spårvagnsförare borde kunna få ha turban i stället för uniformsmössa, men en polis bör inte ha det. Generell lagstiftning är också här svår att tänka sig, men företag och myndigheter måste vara fria att sätta de gränser som är nödvändiga för respektive verksamhet.