JAN-OLOV JOHANSSON: SLU kommer att få en nyckelroll

Vi går i väntans tider. Och då tänker jag inte på den förestående kronologiska köpfesten utan på den stundande forskningspropositionen. För just nu sitter forskare, rektorer och andra som försörjer sig vid kunskapens bord och skriver långa önskelistor. Inlagor och skrivelser till regeringen som alla har ett budskap, om bara vi får mera pengar kommer vi slutligen att lösa alla gåtor och ge landet en lysande tillväxt.
Det är bäddat för tårar och besvikelse den dag forskningspropositionen väl kommer. Inte blir det bättre av att Alliansen lovade runt om de blev valda. En procent av BNP skulle man dela ut till den akademiska världen, lika mycket som vi, på rätt lösa boliner har det visat sig, skickar utomlands till diverse utvecklingsprojekt. Enprocentmålet till biståndet ligger fast, men stackars Lars Leijonborg ser allt mera ut som en minister utan julklappssäck.
Fast om mannaminnet inte sviker oss var det precis samma sak med den föregående tomten. När den förra propositionen om svensk forskning väl kom, efter sju sorger och åtta remissrundor, var det bara finansdepartementet som jublade. Tyvärr borgar mycket för att den historien upprepar sig. Men det är ju snart jul och om jag får önska mig något så är det att jag har fel - i vart fall på den här punkten.

Att samhällets behov av ny kunskap aldrig varit större går inte att ta fel på. Och då speciellt inom bruket av de biologiska resurserna som är SLUs kompetensområde. Det gröna universitetet, som med sina 30 år av verksamhet får betraktas som medelålders ibland landets lärosäten, går mot en ny vår. En växande mänsklighets önskan om en rimlig levnadsstandard ställd mot vår planets begränsade tillgångar och ett varmare klimat är en ekvation som bokstavligen är livsviktig att lösa, på ett humant sätt. Och här kan SLU spela en nyckelroll.
Hur skall vi kunna höja produktionen av bioenergi och livsmedel utan att trasa sönder ekosystemets levande gobeläng? För att svara på dessa framtidsfrågor behöver forskare och debattörer krypa upp ur gamla skyttegravar. För valet står inte mellan "alternativ" eller "konventionell" odling! Inte mellan gott eller ont, vi borde väl ha kommit lite längre än Herkules i dag?
Valet handlar om att överleva med gott samvete och då behöver vi prova allt nytt, och gammalt, utan förutfattade meningar. Om all den energi som lagt på att bekämpa " de andra" i skogs- och jordbruksdebatten lagts på kreativ forskning hade många problem redan varit lösta. Och det gäller också det interna käbbel som tyvärr ibland präglat klimatet mellan SLUs olika orter. Kan ingen upplysa småpåvarna om att vi lever i en global värld och att sittande universitetskansler tycker att vi bara har råd med fem universitet - i hela Sverige? Själv tycker jag att Uppsala behöver sina två universitet och att SLU går en lysande framtid till mötes - över hela landet.