Slut på ja och nej?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
För Europavänner har det varit svårt att föra fram konstruktiv kritik mot de delar av samarbetet som inte fungerar bra eftersom detta genast har använts som ammunition av dem som anser att EU inte är något att ha.
Den viktigaste orsaken till att diskussionen om EU — i den mån den alls har existerat — har fastnat i ja- eller nej-fällan är att socialdemokraterna på grund av inre splittring inte har kunnat enas kring en konstruktiv Europalinje. För att undvika interna stridigheter har regeringspartiet valt att diskutera EU så lite som möjligt.
Bättre hade förstås varit om det gångna decenniet hade använts till att diskutera den europeiska sakpolitikens innehåll. Även nu, när debatten om förslaget till nytt EU-fördrag kommer i gång, kretsar diskussionen kring EU-samarbetets former, inte politikens innehåll — vilket naturligtvis är både nödvändigt och viktigt, men samtidigt långt ifrån tillräckligt.
I gårdagens DN presenterades ett försök från ett antal socialdemokratiska företrädare att komma ur "ja- och nejkrigets destruktiva skyttegravar". Bland undertecknarna finns både förespråkare och motståndare till euron. Men de är eniga om att socialdemokraterna borde utarbeta ett Europapolitiskt program, som utgår från att Sverige är i EU för att stanna.
Sakpolitiskt går det att invända mot en del av de förslag som artikelförfattarna lägger fram. Men det är välkommet att de önskar föra diskussionen på ett sakpolitiskt plan.