En parlamentarisk socialförsäkringsutredning som ska vara klar 2013 har tillsatts. För sent anser oppositionen. Den vill därför ändra en del av reglerna redan nu. Bland annat vill den att regeringen ska återställa reglerna för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar.
Det vägrar regeringen via socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) att göra. Han har i stället gett Försäkringskassan i uppdrag att jämföra de tidigare och nuvarande reglerna samt svara på frågan om det går att finna en tredje och bättre väg. Försäkringskassan har konstaterat att skillnaden mellan de omtvistade regelverken är av begränsad betydelse. Man anser därför att det finns goda skäl att införa ett nytt begrepp som koncentrerar sig på de medicinska förutsättningarna för arbete. Något som inte är helt enkelt att åstadkomma. Den exakta ordalydelsen är grannlaga och tangerar politiska överväganden.
Men att en tredje väg skulle vara det bästa alternativet är ett ställningstagande som inte faller i god jord hos oppositionen. Ledamoten i socialförsäkringsutskottet Wiwi-Anne Johansson (V), tyckte, enligt Svenska Dagbladet, att Kristerssons agerande var så anmärkningsvärt att den rödgröna oppositionen gemensamt borde diskutera förutsättningarna för en misstroendeomröstning. Sverigedemokraterna var inte sena med att hålla med. Hotet avvärjdes dock under dagen sedan Kristersson bett om ursäkt för att ha uttryckt sig klumpigt. I sak har han dock inte ändrat åsikt.
Så vad är det då som är så anmärkningsvärt?
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (7/6 2011) lovade de rödgröna partierna ”att socialförsäkringsutskottet ska tvinga regeringen att agera för de sjuka”. De rödgröna agerade mycket riktigt i utskottet och producerade ett beslutsunderlag till ett tillkännagivande, som med stöd av SD röstats igenom i riksdagen.
Ett tillkännagivande är ett beslut där riksdagen meddelar regeringen sin åsikt. Riksdagen kan exempelvis uttala att den anser att en viss fråga bör utredas eller att regeringen bör återkomma med ett förslag.
Det är inte riktigt samma sak som att tvinga regeringen att agera. Vill riksdagen göra det får majoriteten besluta om ändringar i lagen på egen hand. Men det har alltså oppositionen inte gjort. I stället valde man att upprepa tillkännagivandet till regeringen i december, höja tonläget och kritisera Kristersson för att han inte följer deras förslag.
Det är tydligt att det gått prestige i frågan om sjukförsäkringen. Det politiska spelet är uppenbarligen viktigare än att försöka få fram så bra regler som möjlig. Det är bara att beklaga.