Slutet på en dröm och en mardröm
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
terroriststämplade organisationen måste dock godkännas av parlamentet. Det är därför inte förvånande att den spanska regeringen förnekar att de i fjol ska ha fört en dialog med ETA, bland annat i och med hjälp av Norge. Det skulle förklara uppgiften om att ETA:s beslut att lägga ned vapnen fattades redan i januari i år.
Baskienfrågan är komplex. Efter Francos död 1975 fick Baskien stor självständighet med bl a regering och parlament. Efter otaliga terrordåd och cirka 800 politiska mord vill nu ETA ha en folkomröstning om ett helt självständigt Stor-Baskien, som omfattar också Navarra och delar av Frankrike. Men vilka skulle rösta?
ETA är försvagat, avskytt och marginaliserat. Efter Al-Quaidas attentat i Madrid 2004 känner alla spanjorer än mer aversion mot våld och terror.
Zapatero kräver att ETA lägger ned vapnen innan förhandling inleds och att de fördömer tidigare dåd. Han låter ömsom skeptisk, ömsom optimistisk. Men vad ska man egentligen diskutera? Mer självstyre kan
Baskien knappast få. Större kan Baskien inte bli. Folkomröstning är omöjligt och våld vinner inga sympatier.
En permanent vapenvila är själva segern. Frågan är förvisso alltjämt infekterad, men om inga enstaka ETA-fanatiker bestämmer sig för att sabotera samtalen kan vi kanske se slutet på decennier av skräck och förlamning. Stor-Baskien förblir en dröm för få.