Gårdagens partiledardebatt i riksdagen hölls i ett skede där eurokrisen befinner sig i ett avgörande läge, vilket satte ett tydligt avtryck i debatten. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) delade i sitt inledningsanförande upp Europa i det välskötta norr och det misskötta söder, mest för att åter göra en poäng av ”ordning och reda i statsfinanserna”, alliansens välkända vinnarkoncept. Motpolen Jonas Sjöstedt (V) beskrev i stället Europa i termer av höger och vänster och sände en giftpil mot eurovännen Jan Björklund (FP): det är nu fler som tror på ufo:n än euron, hävdade Sjöstedt.
Björklund medgav att valutasamarbetet visat sig ha allvarliga brister, men att det nu är mer samarbete som krävs, inte mindre. Arbetet med en i allt högre grad gemensam finanspolitik måste fortsätta, ansåg han, och plockade också effektivt isär argumenten för Sjöstedts åsikt att besparingarna över kontinenten nu måste ersättas av ökade offentliga utgifter. Eurokrisen är mer komplex än så och lösningen är såväl investeringar och tillväxtreformer som fortsatta besparingar i krisländerna.
Inrikespolitiskt är positionerna intagna efter det turbulenta året med Håkan Juholt som oppositionsledare. Socialdemokraterna under Stefan Löfven, och med gruppledaren Mikael Damberg som debattör i riksdagen, är ett betydligt mer pragmatiskt parti som accepterar stora delar av regeringspolitiken.
Taktiken är numera att framstå som ännu mer jobb- och näringslivsinriktat än regeringen, och att framställa alliansen som en statsförvaltare med brist på idéer.
Men kritiken om idélöshet slår tillbaka på S, så länge det enda man säger sig vilja göra är att ta bort halveringen av restaurangmomsen och göra i och för sig vällovliga satsningar på utbildning. Paret Damberg/Löfven lider av att partiet ännu inte har en färdig skattepolitik och blir gång på gång offer för mothugg av regeringen, som påpekar att S tänkt sig fördubbla arbetsgivaravgiften för unga. Hur ska detta kunna ge fler jobb, frågar man sig retoriskt.
Sannolikt kommer det ingen återställare från S om arbetsgivaravgiften. Men någonstans måste man ta pengarna för att kunna göra allt det man redan talat om. Då räcker den halverade restaurangmomsens kostnad, fem miljarder kronor, inte långt.
Gårdagsdebatten visade också att de mindre partierna börjar ta för sig mer när de två stora väljer att avvakta. Särskilt tog den ifrågasatta Annie Lööf (C) chansen med ett inspirerat anförande om betydelsen av unga entreprenörer och egenföretagare. Lööf förde också fram nya siffror om andelen förnybara bränslen i Sverige, som ökat rejält, vilket gjorde att språkröret Åsa Romson blev mer defensiv i det påföljande replikskiftet.
Den nya intensiteten från Annie Lööf är välbehövlig både för henne själv och hennes parti, men också för alliansen som helhet. Framgångar i den gröna matchen kan visa sig bli avgörande om jobbmatchen skulle sluta oavgjort i valrörelsen 2014.