Uppsala har ännu inte riktigt hittat sin nya identitet som storstad. En fot står ännu kvar i välkänd terräng medan den andra trevar efter fotfäste i storstadens okända. Resultatet blir därefter – något svajigt. Ett utmärkt exempel på detta är planerna för Seminariet. Å ena sidan behövs mer bostäder. Å andra sidan finns både ett behov att bevara en unik miljö av riksintresse och se till att det finns grönområden i en boendemiljö som blivit allt mer förtätad. Så vad ska prioriteras?
För den oheliga majoriteten är svaret enkelt. Det omedelbara behovet av bostäder måste gynnas på bekostnad av andra värden. Inställningen är dock lika förlegad som småstadsaktig. Majoriteten borde ha lärt sig något av forna kommunalpolitikers misstag. Av de decennier då unika historiska stadsmiljöer runt om i landet gick förlorade. Motiven var då som nu den framväxande stadens behov.
I efterhand ter sig dock inte dessa beslut som lika självklara. Stockholmare framhåller hellre Söders höjder än Sergels torg på samma sätt som göteborgare hellre vill visa upp Hagas idylliska bostadskvarter än Nordstans köpcenter.
Därmed inte sagt att man inte ska våga ha visioner eller våga förtäta en stad. Malmö visade exempelvis vägen, då man förvandlade industriområdet Västra Hamnen till ett av stadens mest attraktiva områden för boende och rekreation. Det finns även exempel på liknande omvandlingar av industriområden i Uppsala, som Industristaden.
I grund och botten handlar det om att prioritera. Att bevara det som är unikt och utnyttja de områden som spelat ut sin roll. I denna bedömning måste man också ha förmågan att se framåt. Det är inte bara dagens behov som ska styra utan även morgondagens.
Det som framförallt präglar en storstad är mångfalden. Här finns både utrymme för en grön oas i allt mer tätbebyggda innerstäder och nya bostadsområden som kan råda bot på bostadsbristen. I detta arbete måste man också inse att storstäder till skillnad från småstäder har potentialen att bli större rent geografiskt. Citykärnor växer i takt med befolkningen.
Det finns alternativ till byggplanerna för Seminarieparken. Men då krävs det förstås politiker som vågar ha visioner bortom dagens omedelbara behov.