Smekmånaden är slut
Den höll i sig länge president Vladimir Putins smekmånad med det ryska folket. Det dröjde in på hans andra fyraåriga mandatperiod innan popularitetssiffrorna, varaktigt som det förefaller, halkade ner en bra bit under 50 procentsstrecket.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att Putin tog ett allt stadigare grepp om makten på bekostnad av vildvuxna oligarker och expansiva provinsguvernörer var också ganska populärt inom stora delar av befolkningen — som hade bara alltför lätt att halka tillbaka i övervintrade auktoritära och antidemokratiska attityder från sovjettiden.
Att han också systematiskt tagit greppet över massmedierna, framför allt de tidigare oberoende tv-kanalerna, de enda slagkraftiga och rikstäckande medierna i det forna Sovjetunionen, störde få utanför intelligentians och de allt maktlösare liberalernas led.
På så sätt lyckades han också effektivt skärma av kriget i Tjetjenien. Den kritiska debatt som Ryssland behöver nästan mer än något annat om sina övergrepp i Tjetjenien och om en mer konstruktiv politik för Kaukasien kvävs därmed i sin linda.
Snart 15 år efter Sovjets fall borde Ryssland ha kommit en bra bit på väg bort från det förflutna — inte genom att förtiga det, utan med hjälp av en öppenhjärtig och självkritisk debatt där man hade civilkuraget och anständigheten att se även historiens mörka sidor i vitögat.
Inget skulle så öka respekten för Ryssland och stärka dess moraliska ställning i världen som en ärlig, hederlig och förvisso smärtsam uppgörelse med landet sovjetiska förflutna.
I stället väljer Putins Ryssland den bekvämaste, men också kortsiktigaste, utvägen genom att försöka fly från det förflutnas skuggor, till en steril sovjetnostalgi som bara leder landet längre in i återvändsgränden.
Då är det också en ödets ironi att det var ett försök att modernisera landets sovjetinspirerade pensionssystem som utlöste den första massiva missnöjesyttringen mot Putins regim, nämligen pensionärsrevolten.
Missnöje som dämts upp under lång tid bröt fram när Rysslands pensionärer i tiotusental gick ut på gatorna i protest. Förtrollningen kring Putin bröts.
Putins lika klumpiga som misslyckade försök att blanda sig i Ukrainas orangea revolution tycks nu få som följd att liknande stämningar börjar blomma upp även i Ryssland.
Och frågan är hur länge det kommer att dröja innan missnöjet med misskötseln av Tjetjenienkonflikten, som visar allt tydligare tecken att sprida sig, bryter fram med full kraft.
Putin är som gammal KGB:are en skicklig maktens teknokrat. Men för att göra ett positivt avtryck i Rysslands historia krävs mycket mer än så.