Snack och verkstad
Vård och verkstad är som äpplen och päron vad gäller marknadeseffektens inverkan på lönerna. Om nu Fi skulle lyckas identifiera att kvinnor i vården ska ha 3 590 mer på grund av diskriminering är det lönepåslaget då finansierat?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Krasst måste man nog tyvärr svara: Ja, kanske. Sanningen är nämligen att det kan vara svårt att direkt se hur mycket av den summan som är ren diskriminering, när vi har en stor kvinnodominerad sektor med tjänster som inte kan utsättas för lönekonkurrens.
När Fi säger sig vilja ha en nationell granskning av alla löner för att komma åt lönediskriminering av kvinnor måst vi alltså se upp så att vi inte jämför äpplen och päron.
När Arbetsdomstolen gjorde sin arbetsvärdering av barnmorskor kontra sjukhustekniker kom den fram till att, trots att teknikerna hade lägre utbildning och mindre press, var det fullt godtagbart att de tjänade flera tusen mer i månaden. Detta var inte en effekt av diskriminering utan av marknaden. Teknikerna kunde nämligen söka jobb hos en mängd arbetsgivare, som konkurrerade om deras tjänster. Det kunde som bekant inte barnmorskorna.
Här har vi kärnfrågan. De lägst avlönade arbetstagarna i Sverige hittar man i kommunerna, och de är kvinnor. De har jobb som kräver utbildning, stresstålighet, ansvar över liv osv. Om det funnes en möjlighet för dem att erbjuda sina tjänster på en öppen marknad, alternativt arbeta i egen regi — en "verkstad" — skulle de sannolikt tjäna betydligt mer. Nu arbetar de i en stängd sektor med pressad planekonomi.
Om vi nu ställer vården mot verkstaden måste jämförelsen vara adekvat. Vi måste veta exakt vad och hur mycket i löneskillnaden mellan enskilda personer som är effekter av marknadsefterfrågan och lönekonkurrens, utbildning, ansvar, personliga kvalifikationer, krav, stress, risk med mera — och diskriminering.
Med Gudrun Schyman i spetsen för dylika utspel finns det skäl att vara orolig. Hon skulle mycket väl kunna vilja göra hela samhället till en offentlig sektor. Några tydliga besked om hur samhällsekonomin ska utformas gav hon aldrig som vänsterledare. Hon ledde dock ett parti som i sitt program vill upphäva ägandet av "produktionsmedlen" och införa statlig planekonomi. Samtidigt var Gudrun Schyman för all del krogägare och medlem i Arbetsgivareföreningen.
Vi måste självklart komma till rätta med de omotiverade löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Dessa är en skamfläck. I fjol tvingade JämO Uppsala läns landsting att under viteshot höja lönerna med totalt 36 miljoner kronor för kvinnliga anställda, sedan omotiverade skillnader identifierats. Totalt bröt 89 kommuner och landsting mot jämställdhetslagen.
Om Fi nu skulle komma till makten och lyckas identifiera att kvinnor i vården verkligen ska ha 3 590 kronor mer i månaden — är då en höjning av deras löner med samma summa finansierad av Fi? Sextimmars arbetsdag, mer resurser till äldrevården, gratis förskola och höjda bidragsförskott är ju exempel på annat som ska rymmas i Fi:s spenderbyxor.
Det finns risk att det blir mycket snack — och lite verkstad.