Den rådande bristen på bostäder har många allvarliga konsekvenser. En svart andrahandsmarknad har uppkommit, där absurda summor oskattat byter händer. Rörligheten på arbetsmarknaden hindras – människor kan inte flytta till de orter där jobben finns. Skuldsättningen, och det ekonomiska risktagandet, bland hushållen har vuxit kraftigt, vilket har lett till att Riksbanken tvekar inför att sänka styrräntan – trots att andra delar av ekonomin skulle behöva stimulans.
I väntan på politiskt engagemang, kom i veckan två intressanta inspel i debatten från Finansinspektionen (FI), respektive Boverket.
FI kräver att bankernas riskvikter för bolån höjs. Konkret betyder det att bankerna måste binda mer kapital för sina bolån – så att de kan värna sig om bubblan spricker och lånefesten tar slut. Så att de inte står där och ropar efter räddningspaket – i fall en stor del av deras kundmassa plötsligt blir oförmögna att betala för sig.
Kravet är rimligt, även om låntagarna med största sannolikhet får stå för kostnaden – som mest en ränteökning med i snitt 0,2 procentenheter.
En ny rapport från Boverket fastslår samtidigt att hyresregleringen bär 90 procent av skulden för bostadsbristen. Genom brukvärdessystemet har hyrorna hållits onaturligt låga, vilket har minskat den privata investeringsviljan i hyresrätter, samt gett människor skäl att bo på större yta än vad de egentligen har behov av.
Förklaringsmodellen stämmer väl överens med nationalekonomisk teori, och slutsatsen blir att avreglering och fri hyressättning är nödvändiga för att skapa en fungerande bostadsmarknad. Men också andra åtgärder skulle vara betydelsefulla, exempelvis:
• Att ersätta bolånetaket med amorteringskrav. Dagens lånetak exkluderar unga förstagångsköpare, medan amorteringskrav bidrar till en sundare syn på belåning.
• Att avskaffa möjligheten att göra ränteavdrag i skattedeklarationen, och i stället sänka vinstbeskattningen vid bostadsförsäljning. En sådan modell skulle uppmuntra till rörlighet på marknaden, samt försvaga incitamenten för att ta tunga lån.
Men om lösningen är så enkel, varför tvekar då politikerna? Jo, ett åtgärdspaket av den här typen skulle leda till fallande bostadspriser. Därmed skulle den stora andel av medelklassen som har lånat och investerat miljonbelopp i sina egna bostäder åka på en ekonomisk smäll, och många potentiella väljare förargas.
Men smällen måste i något skede tas, och ju längre man väntar, desto större blir den.