Socialdemokraterna vill regera, kommer att gå till val på egen hand och är beredda att samarbeta åt olika håll, inklusive över blockgränsen.
Men det är inte rimligt att kritisera Löfven för att han inte säger mer än så. Det finns nämligen inte mera att säga. Och det är likadant för alliansen som för Socialdemokraterna.
Skulle allianspartierna få egen majoritet i riksdagen så kan de regera vidare utan att behöva ta stöd av andra partier. Skulle Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet få egen majoritet så är det troligt – men inte säkert – att de kan resonera ihop sig om ett regeringssamarbete. Med Vänsterpartiet vill Löfven uppenbarligen resonera så lite som möjligt.
Men allt tyder just nu på att ingen sådan majoritetskonstellation är sannolik. Även om alla fyra allianspartierna finns kvar i riksdagen så tycks chansen att de tillsammans få skulle mer än hälften av platserna vara mycket liten. Och likadant är det för kombinationen S-MP eller S-MP-V. Och förklaringen är givetvis att Sverigedemokraterna verkar bli kvar och kanske dessutom blir starkare än nu, vilket innebär att inget av de normala regeringsalternativen kan få majoritet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har gjort klart att han, i det läget, anser att M respektive S bör släppa fram den statsministerkandidat som har störst stöd i riksdagen. Den som då får bilda regering får sedan söka stöd på olika håll i olika frågor.
Reinfeldts bästa chans ligger förstås i att allianssamarbetet består. Utan blockpolitik har Moderaternas möjlighet att utöva inflytande alltid varit begränsat. Löfvens bästa chans ligger tvärtom i att ett eller flera allianspartier efter en valförlust för alliansen som helhet är beredda att släppa fram en S-ledd regering. Infallsvinklarna är olika, men varken Reinfeldt eller Löfven kan styra vad som verkligen händer. Osäkerhetsfaktorerna är alltför många.
Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna har inte samma behov av fortsatt blockpolitik som Moderaterna för att kunna påverka politiken. Men eftersom de bildat allians med M för att åstadkomma växling vid makten efter alla år med Göran Persson så satsar de naturligtvis nu på att alliansen ska bli omvald. Men också de måste vara beredda att ta ställning till politiska situationer där fortsatt alliansstyre är omöjligt.
Självständig oppositionspolitik med utrymme för överenskommelser över blockgränserna i enskilda frågor är nog det mest sannolika resultatet för samtliga allianspartier efter ett regeringsskifte. Också detta får plats inom Löfvens öppna formuleringar i DN. Principiellt måste demokratiska partier alltid vara beredda att samarbeta med varandra.