Solidaritet?
LEDARE Sverige är i vanliga fall relativt förskonat från allvarliga konflikter på arbetsmarknaden vid en internationell jämförelse. Undantaget på senare tid är förra året, då Kommunals konflikt lamslog viktiga funktioner i samhället. Men nu har strejkrätten kommit upp till debatt igen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Arbetsgivarnas kritik gäller till exempel bristande proportionalitet, alltså att några få man som tas ut i strejk, exempelvis elektriker, kan lamslå ett helt företag. Strejk som metod att få till stånd ett särskilt kollektivavtal är också fel, tycker arbetsgivarna. Ett annat problem är sympatistrejker, där löntagare som inte är inblandade i någon konflikt strejkar för att stödja andra fack.
Allt detta har behandlats i många utredningar och diskussioner men aldrig lett till något, eftersom LO absolut vägrar att ändra en stavelse i konflikträtten, som dessutom är grundlagsfäst. Att arbetsgivarna nu tar upp frågan igen kan knappast underlätta avtalsrörelsen.
Men nu har LO i samband med valet till EU-parlamentet gjort en ny framstöt. När EU innebär fri rörlighet för varor och tjänster och kanske så småningom också för arbetskraft så bör det vara möjligt med "solidaritetsaktioner" över gränserna, anser LO. Det måste väl tolkas som att det ska vara möjligt att sympatistrejka för ett fack i ett annat land.
I en paneldebatt i Uppsala häromdagen togs frågan upp med representanter för riksdagspartierna. Det visade sig att skiljelinjen gick precis mellan blocken. Vänsterblocket tyckte att detta var självklart eller åtminstone acceptabelt medan de borgerliga var emot.
Men frågan är kanske inte så enkel som den först verkar. Låt oss säga att ett franskt fack — i Frankrike strejkar man ofta — strejkar mot billiga varor importerade från Polen. De låga polska priserna innebär att franska företag tvingas lägga ned eller göra stora nedskärningar.
Var finns då sympatierna i Sverige? Med de franska arbetarna som riskerar att bli arbetslösa eller med de polska arbetarna som får en chans till bättre löner när deras företag ökar sin export? Det är ju ingen tvekan om vem som har högst levnadsstandard. En fransk arbetare med A-kassa har en betydligt högre standard än en polsk arbetare med jobb, åtminstone i dag.
Hur skulle LO då behandla en begäran från det franska facket? Och vad skulle svenska arbetsgivare kunna göra åt saken, om nu LO bestämde sig för att strejka för att hjälpa de franska arbetarna? Inte skulle franska arbetsgivare bli mer benägna att behålla arbetskraften för att svenska företag drabbas av strejk.
Internationell solidaritet är nog bra men när det gäller arbetsrätt, och inte minst strejker, är förhållandena så olika och så nationellt bestämda att det vore synnerligen olyckligt om LO skulle tvinga fram en rätt att sympatistrejka över gränserna. Då skulle nog de relativt lugna förhållandena i vårt land snabbt förvandlas till ett slagfält.