LEDARE: Som byggmästare i naturen

I veckan som gick lyftes den lilla järnvägsbron, där Lennakatten går, bort och vid Röborondellen håller man som bäst på att bygga en ås. Det som inlandsisen åstadkom för tusentals år sedan och det som tidigare generationer av stadsplanerare tagit bort ska nu återuppstå. Så småningom ska trafiken ledas i en tunnel under åsen. Onekligen en fascinerande process som är till fullt beskådande, inte minst för oss som ofta vandrar i grannskapet.
Även om inte hela Uppsalaåsen kommer att återuppstå i sin forntida utformning återtar ändå landskapet vid Röbo och Gamla Uppsala sina gamla former.
Också Tunåsen, intill högarna vid Gamla Uppsala, ska återfå det utseende den hade fram till 1800-talet. Då började en förbuskning av kullen och den blev delvis beskogad. När fårens avbetning och människans röjningsarbete gjort sitt ska det vara möjligt att utan träd och buskar i vägen ha en fin utsikt över Uppsala. Kanske kan också den gamla miren, det astronomiska instrumentet som hör ihop Observatoriet inne i staden, på Tunåsens topp, tas i bruk igen.

Lika omvälvande blir upprättandet av det nya Resecentrum för Uppsala. Det handlar inte bara om att trafiken runt byggenskapen hindras och att t ex utryckningsfordon inte kan ta vägen över Strandbodkilen, nej hela stadslandskapet förändras. Tillsammans med Musikens hus på Vaksala torg kommer Resecentrum att bli ett viktigt inslag i det moderna Uppsala. När hela byggprocessen är klar om fem år kommer Uppsala att ha ett nytt nav för kommunikationerna i såväl stad som omland.
Byggandet av Resecentrum och återställandet av Tunåsen är tecken på två riktningar inom den uppsaliensiska stadsplaneringen, att bygga nytt och att bevara och återställa.
Den första riktningen är nog så ofta förekommande. Mera sällan ser man tecken på den andra. Det är snarast så att de flesta vet att om ett landskap en gång blir förstört så går det inte att reparera skadan.
Men ombyggnaden av åsen vid Röbo visar att det i undantagsfall ändå är möjligt. Detta får dock inte tas till intäkt för att det är fritt fram att schakta bort bitar av landskapet och sedan säga sig att någon senare generation får reparera om det behövs.

Väljer man om cirka tio år att bygga en tunnel under Stadsskogen kommer skogen och dess natur att för överskådlig framtid förstöras. Inte bara de delar av skogen som berörs av tunnelns ned- och uppfarter
påverkas utan också resten av skogen som får ta emot utsläppen från tunnelns ventilationsrör.
:Det går inte att återskapa växter eller djur som försvinner om skogen förstörs, även om det skulle vara teoretiskt möjligt att återställa marken. Det finns gränser för vad man kan vänta sig av framtida generationer Uppsalabor.

Kersti Kollberg
fristående kolumnist

Ledare: Som byggmästare i naturen

Numera är det inte bara Gud och naturen som bygger landskap. Även Uppsala kommun gör det. I den stora omvandlingen av innerstaden och återställandet av Uppsalaåsen till något som ska likna ett tidigare "ursprungligt" skick sätter anläggningsarbetarna stora krafter i rörelse.