kommunistledaren Lars Ohly kan glädja sig åt framgångar i de senaste opinionsmätningarna - men har nog större anledning att bekymra sig över sprickorna i det parti som han leder.
Under större delen av 1990-talet leddes vänsterpartiet med påtaglig framgång av Gudrun Schyman som röstvinnande galjonsfigur och Johan Lönnroth som grå eminens i bakgrunden. Bägge har nu, av lite olika skäl, lämnat sina poster - men lämnar för den skull inte sina efterträdare någon ro.
Gudrun Schyman glassar i riksdagen som handelsresande i feminism. Hon tycks numera betrakta sig själv som närmast fristående i förhållande till vänsterpartiet. Talarstolen används till feministisk opinionsbildning, men i övrigt skyr Schyman det tråkiga vardagsslitet i utskott och kammare.
Några av kamraterna blev lite bleka om nosen när Schyman placerade sig själv i gräddfilen, men de flesta höll ändå god min. Det är, trots allt, Gudrun Schyman som givit vänsterpartiet både dess feministiska profil och dess feministiska väljare.
Men när frågan om att bilda ett nytt feministiskt parti kom upp, som den gör nu och då, och Gudrun Schyman markerade att hon nog kunde tänka sig att bli ledare för ett sådant parti rann sinnet på bl a Ulla Hoffmann som slog fast att Schymans feminism inte längre harmonierar med vänsterpartiets, bland annat beroende på att feminismen överordnas allt, inklusive klassfrågan.
Blir det ett feministiskt parti - än så länge är det bara ett skrämskott - och Gudrun Schyman ansluter sig lever vänsterpartiet farligt, eftersom man kan utgå ifrån att hon i så fall tar med sig åtskilliga väljare till sitt nya hemvist.
Johan Lönnroth hör till de s k förnyarna, som vill försöka baxa vänsterpartiet i riktning mot en mer frihetlig socialism, bort från kommunistisk retorik och kommunistiska reflexer.
Han har, som partikongressen i februari tydligt bekräftade, inte lyckats särskilt väl på senare år. Hans programförslag ratades och förnyarna rensades nästan helt ut från partiets ledning.
Lönnroth ger dock inte upp och under den gångna veckan presenterades föreningen Vägval Vänster, som beskrivs som ett forum för frihetlig vänsterdebatt, avsedd att verka inom vänsterpartiet.
Men riksdagsman Kalle Larsson, som förvisso aldrig präglats av någon nämnvärd frihetlighet, hotar nu Lönnroth och hans kumpaner med uteslutning om de inte upphör med sin "fraktionsverksamhet". Själv är han ordförande i en förening kring tidningen Norrskensflamman, men det är som alla inser inte "fraktionsverksamhet", eftersom kamrat Larsson och hans kumpaner företräder det rena kommunistiska evangeliet.
Kamraterna kivas. Kommunistledaren lägger locket på. Det är som vanligt i vänsterpartiet.