Det som inträffat förtjänar förvisso benämningen presshistoria. Frågan är om det någonsin tidigare har hänt att en svensk tidning utkommit med en tom ledarsida. Också under arbetskonflikter som gjort att arbetet vid tidningsredaktionerna mer eller mindre upphört har det varit en hederssak för både ägare och chefredaktörer att en ledarsida på ett eller annat sätt ska produceras. Den fria opinionsbildningen får inte tystna.
@3a Text:Länstidningens huvudägare, miljardären Maths O Sundqvist, har dock en annan uppfattning. Sundqvist kom in i ägarkretsen vid A-pressens konkurs på 90-talet och har efterhand utökat sin andel till 91 procent på bekostnad av den lokala arbetarrörelsen och personalen. Utan Sundqvists engagemang hade tidningen förmodligen varit nedlagd i dag — men som helt dominerande aktieägare har Sundqvist också känt sig fri att ignorera det avtal som skulle garantera Länstidningens politiska identitet.
Denna identitet bärs sedan många år upp av politiske chefredaktören Peter Swedenmark, en skribent som förenar läsarkontakt på hemmaplan med en förmåga att göra väsentliga inlägg också i en nationell politisk debatt. Ändå ska han bort. En förklaring kan vara att Swedenmark 1996 motsatte sig ett försök att sälja LT till Östersunds-Posten (c). En annan förklaring är att Sundqvist helt enkelt tycker att fri opinionsbildning är för dyr. Den tvist om Swedenmarks pensionsavtal som Sundqvist själv hänvisar till är uppenbarligen konstruerad.
Partidistriktet (s) i Jämtland, med socialminister Berit Andnor som ordförande, säger sig först ha försökt hävda det avtal som skulle garantera tidningens identitet. Men när det kom till beslut stödde man ändå Sund-qvists aktion.
Sundqvist har sagt att han tänkt sig att ledare och annat opinionsmaterial ska köpas in utifrån i stället för att produceras på Länstidningen. Tydligen har han intalat sig att andra socialdemokratiska tidningar som tidigare samarbetat med LT gärna skulle sälja. Men naturligtvis har inga socialdemokratiska skribenter accepterat något sådant. I stället meddelar nu en av s-ledamöterna i tidningens styrelse att ledarsidan kan ersättas av diverse inlägg som skrivs av lokala socialdemokratiska politiker.
Så praktiskt! Då slipper politikerna all granskning och väljarna behöver inte oroas av besvärliga frågor. Att ingen hittat på det förr — mer än i enpartistater utan fri press förstås.
Inte ens på den gamla "partipressens" tid förekom sådant i Sverige. Politik är viktigt och politikens utövare förtjänar ofta respekt, men respekt betyder inte att de ska kunna fatta beslut utan den insyn och granskning som bara dagliga ledare och debattinlägg i fria tidningar kan skapa.
Att en tidning är socialdemokratisk, liberal eller något annat får ald-rig reduceras till att den ska argumentera för ett antal punkter i ett valprogram. Att vara socialdemokrat handlar, precis som att vara liberal, om värderingar som är mer allmängiltiga än dagspolitiken. Därför måste en socialdemokratisk chefredaktör vara fri att skriva också sådant som irriterar socialdemokratiska politiker — kanske är det därför som Sundqvists nedläggning av Länstidningens ledaravdelning inte mött något motstånd.
Helt unik är ändå inte utvecklingen. DN:s förre chefredaktör Hans Bergström oroas i den nyutkomna boken Stridsfrågor och stilbildare — Liberal press i 100 års samhällsdebatt över en mer allmän trend i riktning mot bristande förståelse för betydelsen av kvalificerad opinionsbildning. Ägarformerna har uppenbarligen stor betydelse. En stiftelseägd tidning som UNT med en tydlig ändamålsparagraf i bolagsordningen kan inte utsättas för den "Berlusconifiering" som Swedenmark varnar för i Svenska Dagbladet i
går.
Håkan Holmberg
politisk chefredaktör