Så kan man i korthet formulera den bild av terrornätverken som framgår ur de mest ambitiösa internationella studierna av problemet. Resonemangen har mer utförligt beskrivits i fyra artiklar på ledarsidan (13/11, 18/11, 20/11 och 26/11). Och i dessa iakttagelser döljs en annan som är lika central — det handlar inte om islam mot västvärlden, även om terrorgruppernas retorik ständigt hävdar just detta.
Islam har under århundradena tolkats och tillämpats på en mängd sätt. Och inte heller det som vi kallar för islamisk fundamentalism är någon enhetlig företeelse. Den franske islamexperten Olivier Roy gör
en viktig distinktion mellan de former av fundamentalism som finns bl a inom det ursprungligen egyptiska Muslimska brödraskapet och vilkas budskap tar sikte på att skapa en islamisk stat i res-pektive land, och den globaliserade islamism som symboliseras av al-Qaida och som avvisar hela statsbegreppet och alla normala politiska program till förmån för idén om individuell frälsning genom "martyrskap" (se artikeln 20/11).
Den fundamentalism som har politiska ambitioner kan mycket väl kallas totalitär i samma mening som ordet används om kommunism och fascism — men bör inte blandas samman med den sekulära blandning av nationalism och stalinism som burit upp Baath-partierna i Irak och Syrien. Olivier Roy visar också att den politiska islamismen ibland kan byta skepnad, från totalitär till mer demokratisk — det mest slående exemplet är förstås det nuvarande turkiska regeringspartiet AKP som gått i spetsen för Turkiets ansträngningar att anpassa sig till kraven för framtida EU-medlemskap.
Det har också länge funnits muslimska tänkare som kan kallas för liberala eller demokratiska i samma mening som dessa ord har i resten av världen. Men i politiska termer har dessa ofta skadats av att "västinfluerade" reformprojekt tagits på entreprenad av ledare som i verkligheten varit allt annat än liberala — som Kemal Atatürk eller shahen av Iran. I dagens Egypten gör regimen sitt bästa för att bryta ned den liberalt präglade oppositionen med resultatet att islamisterna blir det enda synliga alternativet till Mubaraks styre.
Trots sådana iakttagelser återkommer gång på gång föreställningarna om "islam" och "väst" som enhetliga kulturkretsar med ett lika oföränderligt som oförenligt innehåll — så sent som denna vecka fanns spår av detta i en kolumn av Niklas Ekdahl i DN. I somras gick SvD:s kolumnist Thomas Idergard efter bombdåden i London mycket långt i samma riktning.
Detta synsätt förknippas med den amerikanske statsvetaren Samuel Huntington som urskiljer ett antal i huvudsak religiöst definierade "civilisationer" som antas befinna sig i ödesbunden konflikt med varandra. För en del politiker fyllde Huntingtons teser ett behov av att efter kommunismens fall åter kunna identifiera en tydlig fiende, för en del intellektuella var de lockande genom sina anspråk på tvärvetenskaplighet och kärv realism.
Men invändningarna är uppenbara. Den indiske ekonomipristagearn Amartya Sen har i en rad artiklar påvisat att det som vi kallar för "västliga värden" — alltså sådant som tolerans, öppenhet och ett rationellt vetenskapligt förhållningssätt — i själva verket är ett mycket mer allmängiltigt idéarv med bidrag också från t ex Kina, Indien, Iran och arabländerna. Mellan Indien och Kina fanns ett omfattande religiöst och vetenskapligt idéutbyte samtidigt med den europeiska medeltiden, och den korsbefruktning mellan kristet, judiskt och muslimskt som ägde rum i det muslimskt styrda Spanien under flera århundraden var en avgörande förutsättning för den europeiska renässansen.
På motsvarande sätt har idéhistorikerna Ian Buruma och Avishai Margalit visat att de intellektuella attacker mot "västerlandets värden" som med olika förtecken dykt upp i andra delar av världen själva är inspirerade av västerländska förlagor och har paralleller i vissa former av kristen fundamentalism t ex i USA. Demokrati och öppenhet är universella världen och har just därför motståndare överallt.
När grupper som al-Qaida föreställer sig ett evigt och ödesbundet krig mellan "sanna muslimer" och deras motståndare så är det alltså Huntingtons synsätt de praktiserar. De uppfattar islam som evig och oföränderlig och utesluter möjligheten till någon som helst påverkan eller intellektuellt utbyte mellan islam och resten av världen. Allt som tillkommit genom människors insatser efter Profetens uppenbarelse är uttryck för synd och förfall. Deras bild av islam är lika felaktig som deras bild av väst.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör
Politisk chefredaktör
Roy: Globalized Islam, Columbia 2005
Intervju med Roy i Människor och tro, P1 18/11
Sen: The Argumentative Indian, New York 2005
Buruma/Margalit: Occidentalism, London 2004
Detta är den femte och sista delen i en serie.
Läs övriga artiklar på www.unt.se