Sopa framför egen dörr
Den som följt de senaste veckornas politiskt korrekta debatt har kunnat få intrycket att främlingsfientligheten i Sverige är koncentrerad till folkpartiet. Senast i går moraliserade Aftonbladets chefredaktör Helle Klein i en stort uppslagen, gudsnådelig betraktelse på detta tema.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
När man använder formuleringar i marknadsföringen av sina integrationspolitiska förslag som antyder dramatiska förändringar av politiken och utnyttjar ett språkbruk som ger allt annat än liberala associationer riskerar man att kortsluta den viktiga debatten om integration och utanförskap.
Intervjun med det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul i Godmorgon världen i P 1 i går blev en nyttig påminnelse om det självklara — nämligen att partier och organisationer måste vara vaksamma och att de alla från tid till annan kan ha anledning att sopa framför egen dörr.
Socialdemokratin är ingalunda immun mot främlingsfientliga impulser, vilket intervjun med Nalin Pekgul gav vältaligt vittnesbörd om.
Innan hon för ett och ett halvt år sedan blev ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet säger hon sig inte märkt av någon rasism eller diskriminering.
Men nu är det annorlunda. När hon helt enligt partiets uttalade intentioner anställde invandrare hävdade ryktesspridningen att dessa var hennes egna kusiner. "Det vet man väl hur stora släkter dom har". Näringsminister Thomas Östros gick till förbundsexpeditionen och presenterade sig som "kusin till Nalin Pekgul", ett roligt och slagkraftigt grepp.
När tre av sex anställda på förbundsexpeditionen var invandrare beskrevs detta faktum i buskagitationen som "provocerande", och gamla förbundsveteraner suckade över att "nu kan man tydligen anställa hur som helst".
Men vilka av dem protesterade över att Ingela Carlsson, dottern till dåvarande statsministern Ingvar Carlsson, arbetade på partihögkvarteret samtidigt — alla andra tjogtals exempel på modern "nepotism" inom rörelsen att förtiga. Och detta givetvis alldeles bortsett ifrån att Nalin Pekgul naturligtvis inte anställde några släktingar.
Det hör i allra högsta grad till saken att Nalin Pekgul ger ett stabilt och balanserat intryck. Hon förefaller vara mycket långt från den typ av invandrare som rutinmässigt skyller allt, inklusive egna tillkortakommanden, på rasism.
När en sådan person tar bladet från munnen, uppenbarligen efter mycket moget övervägande, finns det alla skäl att lyssna med ödmjukhet på det hon har att säga.
I slutet av intervjun säger hon sorgset att "toleransen mot oss är mycket mindre än den varit". Det är ord att ta på allvar, ord som inte ger någon underlag för partipolitisk självgodhet.