Om bara något år kommer Uppsala kommun med största sannolikhet ha över 200 000 invånare. Det som en gång var en liten universitetsstad är på god väg att bli en (med svenska mått mätt) storstad. Men en stad med över 200 000 invånare kräver även en planering anpassad därefter.
Det viktigaste syftet med den av kommunfullmäktige nyss antagna översiktsplanen är att förbereda och dra upp riktlinjer för hur denna utveckling ska ske. Även om planen självklart måste ta hänsyn till miljön är det inte huvudsyftet. Därför känns det en smula bakvänt att oppositionen riktar sin kritik mot just detta. Särskilt miljöovänligt är heller inte majoritetens förslag.
Däremot finns det andra saker värda att ifrågasätta. Delar av översiktsplanen andas ett slags räddhågsenhet. Det är som om man inte riktigt vågar tro på att Uppsala verkligen kan bli den storstad staden är på väg att bli, eller att man inser detta men ändå inte riktigt vågar se konsekvenserna.
Om Uppsala ska bli större kan det inte bara ske genom tillväxt i orter utanför centralorten. Innerstaden måste också bli större. Dels av miljöskäl, dels därför att det är så många vill bo - inne i staden. Visserligen innehåller översiktsplanen texter även kring detta. Expansionen bedöms kunna ske åt två håll: Librobäck-Rickomberga-Berthåga i väster och Kungsängen i sydost. Men tillväxten av innerstaden kunde ha betonats mer.
En kraftigt växande befolkning och expanderande stadsbebyggelse ställer även andra krav, inte minst på kollektivtrafiken. Det är anmärkningsvärt att översiktsplanen inte innehåller en satsning på spårvagnsnät. Ett miljövänligt färdmedel som dessutom klarar av stora passagerarflöden borde vara en självklarhet i en stad med Uppsalas ambitioner och potential. Men här väljer majoriteten att passa, utan att för den skulle vara kategoriskt avvisande. Återigen denna svårförståeliga ängslighet.
Genom att inte tydligt ta ställning i denna fråga lämnar majoriteten över initiativet till oppositionen. På många områden är de rödgrönas alternativ för Uppsala svagt, det andas tungroddhet och centralstyrning. Men här får de en gratischans att verka mer framtidsinriktade.
En översiktsplan är egentligen ingenting som blir en valfråga. Det är svårt att göra politik av en lunta sprängfylld av tjänstemannaprosa. Den här gången är det annorlunda, nu handlar det om framtiden för Uppsala. Att då inte tydligt ta ställning för något så intimt förknippat med urban utveckling som spårvagnstrafik är mycket märkligt.