Inget är just nu lättare i svensk politik än att förutspå vänsterpartiets snara splittring. Sedan partiets föregångare bildades 1917 har sju större utbrytningar och en rad mindre ägt rum. Talar inte logiken för ännu en partisprängning?
Säker kan ingen vara, men det troligaste svaret på frågan tycks tills vidare vara nej. Även om en del medlemmar skarpt kritiserat Lars Ohly och den dubbla bokföringen om demokrati och kommunism så är det ändå tydligt att partiorganisationen i stort stöder den nuvarande ledningen.
Förnyarna inom föreningen Vägval vänster har ett ganska starkt fäste i partiets riksdagsgrupp, men det räcker knappast för att bilda ett parti med organisation ute i landet och förmåga att driva valrörelse. Mycket tyder också på att medelåldern bland förnyarna är relativt hög. Det utesluter inte att ett försök till en ny partibildning sker, men utsikterna till framgång är ganska små.
Utbrytningarna ur vänsterpartiet har varit av två mycket olika slag. Dels har grupper som ansett sig stå för en mer renlärig kommunism än majoriteten, som ju måste anpassa sig till de krav som riksdagsarbetet ställer, vid olika tillfällen försökt öppna eget. De två senaste exemplen är ett par "Kina-orienterade" gruppers utbrytning 1967 och 1969/70 och de strikt Moskvatrogna "traditionalisternas" uttåg 1977.
Dels har grupper som tröttnat på att ständigt förknippas med diktaturregimer och revolutionär dogmatik lämnat partiet. Vid ett par tillfällen har sådana grupper försökt starta ett nytt vänstersocialistiskt parti mellan kommunisterna och socialdemokratin. Men lika vanligt har varit att utbrytarna, enskilt eller i grupp, sökt sig till socialdemokraterna. I större skala skedde detta senast val-året 1968 - i liten skala sker det betydligt oftare.
I Danmark och Norge finns vänstersocialistiska partier till vänster om socialdemokraterna. Det danska bildades på 1950-talet genom att den dåvarande kommunistledaren Aksel Larsen själv bröt med kommunismen och fick större delen av partiet med sig. Det norska bildades delvis genom avhopp från socialdemokratin. Ingen sådan utveckling lär vara att vänta i Sverige och Gudrun Schymans tankar om ett feministparti har inget direkt samband med vänsterpartiets aktuella problem.
Många enskilda medlemmar i vänsterpartiet kan väntas bli passiva eller gå ur som en följd av den nygamla debatten om partiets demokratiska trovärdighet. Men det är mer sannolikt att dessa efter hand hamnar hos socialdemokraterna än att de lyckas bilda ett nytt parti.