Enligt den danska säkerhetspolisen (PET) avvärjdes attacken dagen eller dagarna innan den skulle genomföras i slutet av december 2010. Gripandet hade föregåtts av en lång tids avlyssning och spaningssamarbete mellan Säpo och PET.
Enligt åtalet skulle attacken utgöra en hämnd för Jyllands-Postens publicering av de så kallade Muhammedteckningarna. Det handlade således inte bara om en attack mot det öppna samhället. Det var en attack som var direkt riktad mot yttrande- och pressfriheten.
Många svenskar levde länge i föreställningen att det inte fanns individer kapabla att begå terrordåd i det svenska samhället. Det var inte så att vi har varit förskonade från politiskt motiverat våld. Ockupationen av den västtyska ambassaden, det misslyckade attentatet av självmordsbombaren i Stockholm och morden på Olof Palme och Anna Lindh var dåd som gång på gång skakade om det svenska samhället. Men uppenbarligen inte i tillräcklig grad för att vi i grunden skulle förändra vår samhällssyn.
Men det är dags att tänka om och inse att det finns mörka krafter även i Sverige. De fyra män som nu dömts tycks, för att använda terrorexperten Magnus Ranstorps beskrivning, i det stora hela ha varit en grupp ganska klantiga terrorister. Men även klantiga terrorister kan åstadkomma stor skada – om de inte åker fast innan de utför sina dåd.
Att staten behöver en effektiv terrorbekämpning är självklart. Men det innebär inte att polis och säkerhetstjänst ska få vilka verktyg som helst till sitt förfogande. För om vi låter rädslan för nya terrordåd skapa ett samhälle som är mindre öppet och fritt har vi låtit terroristerna få ett inflytande och makt över vårt samhälle som inte står i proportion till den skada de faktiskt kan orsaka.
Därmed måste vi alltid ifrågasätta de grunder som terrorbekämpningen vilar på och så långt som det är möjligt säkra medborgarnas fri och rättigheter i varje enskilt fall. Börjar vi strunta i dessa principer befinner vi oss på ett sluttande plan och förr eller senare har vi halkat ned till samma nivå som dem vi säger oss vilja bekämpa.
Det gäller också att komma ihåg att terrorism även kan bekämpas på andra sätt än det rent polisiära. Ett terrordåd stammar alltid från en tanke. Från idén att en viss person eller en viss grupp kan ge sig själva rätten att med hjälp av våld och skräck uppnå ett visst syfte.
Sådana åsikter är särskilt vanliga i sammanhang där de aldrig ifrågasätts, aldrig får ett mothugg. Vi har därför alla ett ansvar att stå upp för våra grundläggande demokratiska värden. Det spelar ingen roll om det är på jobbet, på fotbollsträningen eller hemma vid köksbordet. För en sak är säker – det finns, oavsett om de heter Anders eller Omar, fler som drömmer att förändra samhället med hjälp av terrorism.